Är man levande eller är man...

... döende är den stora frågan idag känns det som... Helt klart är jag väldigt levande :)

Igår var det då dags för den stora begivenheten, festen vi väntat på sen början av april då det började pratas om att vi måste ha en Nostalgifest. En fest för oss som växt upp i Norrtälje, gått på Lommarskolan alternativt Roslagsskolan och som delar minnen. Och minnen delar vi, det har märkts på vår sida "Du vet att du vuxitt upp i Norrtälje om du...". Den startade i april och har nu över 2000 medlemmar. Av dom över 2000 medlemmarna var vi över 200 som gick på årets fest.

Ångrar inte någonstans att jag valde att gå dit :). Först blev man medlem i clubnortan som är ett entertainerbolag som anordnar fester och andra tillställningar. Man måste vara över 25 år för att bli medlem och man måste vara medlem för att gå på deras tillställningar. Det började lite tidigt, klockan 18.00 men jag var inte där förrän klockan var runt 20.00. På dagen hade jag ju köpt kläder för jag hade ju fanken inget att sätta på mig - allt är ju på tok för stort och det är ju en sak att strutta omkring hemma i någonting som numer liknar säckar men att gå på fest tilltalade ju inte direkt... 3 par byxor köpte jag ju här om dagen för den extremt "höga" summan av 350:- och igår hittade jag ju äntligen 2 snygga blusar med i varje fall semilång ärm och det till kostnaden 200:-. Nya underkläder har ju också fått köpas in, bara inte i vitt och svart för det har jag tröttnat på :P. Så när jag gjorde mig i ordning kände jag mig verkligen som den nya människa jag ju faktiskt är...: nyklippt, solblekt hår, nya kläder all over men med gamla stövlar... Jag älskar verkligen mina stövlar med remmar och spännen :) Åkte till det lånade sovstället och lämnade väska och sen blev det taxi till den totala andra sidan av byn... Vädret var helt perfekt - från mulet på morgonen började det klarna upp vid 14.00-tiden och när jag gick hemifrån var det 22 grader ute. Himlen var klarblå och när solen gick ner satt vi och tittade ut över vattnet och den vackra solnedgången ;)

På typiskt Norrtäljemanér så kommer folk vid olika tider... Hade tur och träffade på Nilla som jag skulle stråla samman med direkt. När ca 250 personer strålar samman på ändå rätt liten yta kan det bli lite svårt att hitta de man vill hitta... Vi var på Kärleksudden, naturligtvis utomhus... Det där är liksom lite synonymt med det vi gjorde när vi var yngre och hängde på Storholmen, Badflickan, Spillan och andra uteställen så givet var ju att merparten av festen skulle vara utomhus, endast baren och typ toaletterna var inomhus. En av killarna som anordnat är kock och det brassades hamburgare, korv och grillspett - allt enligt "gamla" mått. Musiken var helt och hållet från 70- och 80-talet för det är under den tidsperioden som de flesta av oss växte upp. Det var, förutom dj'en, två killar vid namn "Superduon" som underhöll oss och vi var ju alla helt överens om att dom var verkligen helt grymma. De hade en musikskatt att bjuda på som tilltalade alla och för mig som allätare vad gäller musik så passade ju allt dom spelade.

Hoppade över alla de äldre, fullkomligen vidriga dryckesalternativen och höll mig till öl men smakade på söta bordsgrannens LCHF-drink och för mig som vanligtvis inte tycker om drinkar baserade på ren alkohol tyckte till min stora förvåning att den var ju jättegod. Måste definitivt provas någon mer gång...:P. Min vana trogen och med vetskapen om att jag har förmågan att ha roligt utan att "dränka mina sorger" (som om jag har några... haha) så blev det "bara" 3 öl (och det jag fick av söta bordsgrannens drink). Så småningom samlades flera kompisar vid vårt bord och när jag ställde mig upp för att dansa steg jublet runt bordet... "Yeeeaaahhh - nu känner vi igen dig..." skippade dock att ställa mig på bordet denna gång. Att dansa på bord och stolar är något jag alltid roat mig med - nykter som onykter :P. Måste man liksom vara dyngpack för att släppa loss? Nope - inte alls...

Eftersom att stället vi var på endast har tillstånd att vara öppet till 01.00 blev det en stunds förvirring när vi upptäckte att helt plötsligt var festen över??? Men nej, då - inte alls... Nilla, jag, söta bordsgrannen och ca hälften av de som var där började ta sig ner på stan istället. Det är där valet av höga stövlar kommer in... har upptäckt att höfterna och fötterna mår så mycket bättre när jag går i höga klackar... Så istället för att vänta in en taxi tog vi en promenad miss i nassen på ett par kilometer och varken höfter eller fötter protesterade. Gick till samma ställe som jag var på i fredags, när vi kom fram var det kö - som bestod uteslutande av de som varit på samma fest och nästan hela stället innehöll just dessa personer vilket ju inte gjorde det hela sämre.

På något sätt var vi ändå rätt mättade av intryck och att ha träffat människor som man vuxit upp med. Vi har ju spritts över hela Sverige sen vi växte upp och en del återfinns i Göteborg, Stockholm, Malmö, Tomelilla, Linköping och allt vad det nu är. En del har flyttat och kommit tillbaka, en del har aldrig flyttat här ifrån... Min vana trogen erbjöd jag söta bordsgrannen en sovplats på sovstället - varför i hela friden skulle han behöva ta taxi i flera mil för att sen ta buss in idag för att hämta bil? Det där med att erbjuda sovplats åt vänner har aldrig varit någon big deal för mig. Det har nog med uppväxten på landet att göra, det var ofta långa avstånd så det var så vi gjorde, att slagga över har alltid varit helt okej och för mig är den sexuella delen av det så obegriplig, har aldrig förstått mig på varför det ska innebära att man har sex med någon??? Det är någonting som framför allt pojkvänner/sambos/make fick lära sig; var jag ute med kompisarna så var huset ofta fullt med folk på morgonen. När jag bodde hemma sov vännerna ofta i lillstugan och innan bröderna flyttade hemifrån så var det en salig blandning av ungdomar som kunde vakna upp på morgonen och trängas runt frukostbordet med mor och far. Det var lika vanligt att det var brorsornas tjejkompisar som att det var mina killkompisar... Det var så öppet vårt hem var när vi växte upp och det är så öppet jag valt att ha mitt hem. Så vi vandrade hem i natten och såg solen gå upp. Väl hemkomna blev det massa prat om det liv man lever nu och vilka planer man har för framtiden och en massa, massa annat...

Väcktes på morgonen av orden "lite kaffe på det här så är den här träffen perfekt"... så kaffe blev det innan jag körde byn runt och lämnade av innan jag åkte hem... Bara för att upptäcka att jag glömt handväskan i stan men nycklarna hade jag ju ändå så det blir att hämta i kväll - nu ska jag sova - efter 3 underbara kvällar på tjejträff med fotboll, jazz och blues på krogen och sen denna toppavslutning så känns sömn som en akut bristvara :P

Kvällens mest spelade låt och min absoluta favorit:



Nu längtar vi till nästa fest :)