Är så trött på dessa...

... skithögar som stinker och vägrar släppa taget :(... En dag dyker de bara upp, eller det är väl rättare sagt så att de helt plötsligt märks istället för att som innan bara finnas där i smyg. Väntandes på att sticka kniven i ryggen på närmaste offer. Eller kniv? Nja, inte det - sprida sin skit på bästa sätt kan vi nog benämna det som.

De bidar sin tid, bygger upp det illvilliga de vill sprida på det sätt som de anser bäst. En liten skithög där, en där och en tredje där och sen växer de och blir större och större till de till slut inte ens kan hantera de själva och fullkomligen exploderar eller imploderar i sin fulla kraft. Man sitter där och önskar att "va fanken - kan de inte bara försvinna från jordens yta eller åtminstone lämna mig ifred? Vad har jag gjort för att drabbas av skithögens illvilja"?

Ja - nu sitter det säkert någon och skrattar och tänker (säger högt?) att "nu skriver hon om mig igen" eller "haha, nu har hon äntligen tagit åt sig"!... Så fel ni har...:

Jag pratar om mitt avlopp! Tänk att en beskrivning av ett igenkorkat avlopp faktiskt kan relateras till att man skriver om människor. Det säger en hel del om den illvilja som faktiskt kan finnas hos människor, viljan att medvetet skada andra människor. Själv är jag idag både sinnessjukt trött på trilskande avlopp och (företrädesvis) kvinnor som gjort det till sin sport att nedvärdera, skitsnacka om, ljuga och trycka ner (företrädesvis) män men även en del kvinnor i sin omgivning. Jag ska utveckla just det i ett annat inlägg då jag finner hela skeendet oerhört intressant men även extremt sinnessjukt, människor som fyller sin vardag med att på något sätt medvetet göra någon i sin omgivning illa i direkt eller kommande förfarande är i min mening psykiskt sjuka och behöver vård. Och ni anar inte hur lättad jag är över att jag själv inte spelar i den ligan...

Avloppet ja... en historia för sig. Det började med att vattnet inte rann ut i köket utan i alla skarvarna kom det vatten och den stora bakbunken som står som backup i äldre hus fylldes snabbt med vatten. Tryckte till luftventilen bara för att upptäcka att den var full med vatten. Tar av luftventilen och hela golvet under avloppet förvandlas till en geggig, stinkande pöl. Sonen hämtar alla smutsiga handdukar och vi torkar upp. Tanken om att brunnen ju skulle ha tömts för över ett år sedan dyker upp och jag kontaktar hyresvärden som ringer akut för en hämtning. Det är fullt med slam i brunnen - men vad hjälpte det att tömma den? Nada, zipp och ingenting! Det kom några små droppar endast... ringer Vatteskadedoktorn som säger att vi ska fylla toaletten med vatten. Och vi häller vatten i toan och ser hur det försvinner - precis som det ska....??? Vi häller i hink efter hink i toafanskapet... och allt bara försvinner! Men kommer det till brunnen??? Nope, nipp, nej - inte alls, förutom en droppe eller två.

Nu fyller vi badkaret med vatten - vet ju att tryck brukar flytta skithögen så vi tömmer ut över 200 liter vatten i avloppet... OCH INGET HÄNDER!!! Vart i hela friden tar det vägen? Ringer Vattenskadedoktorn igen som säger att "du är oerhört praktisk så tänk nu"... och jag tänker. Ah... nu förstår jag...:

Hämtar vattenslangen, flyttar fästet från vattenslangen till köket, öppnar lilla köksfönstret och ut med 30 meter slang genom det och drar ut den till brunnen. Tar av fästet för munstycket längs fram och sätter mig på brunnskanten. För in vattenslangen in i avloppshålet. Prinsen hämtar en planka och med gemensamma krafter, en jävla envishet så får vi in slangen centimeter för centimeter in i avloppsröret. Med jämna mellanrum kommer det stelnat pulvertvättmedel (anledningen till att jag aldrig använder pulvertvättmedel eller inte kastar ett enda lilla kattsandskorn i avloppet när jag bor i hus är just att jag vet att det blir som cement i avloppsrören), lite toapapper, något som ser ut som grus och en och annan, tja, ni vet... skitkorv... Men inga mängder vatten, vet ju att det vid det här laget ligger cirka 500 liter vatten i röret!

Men vi är ihärdiga och fortsätter i ca 2 timmar innan vi måste ta en paus för att hämta barnens farmor och handla lite. Väl hemkomna pysslar de andra med annat, prinsen duschar och fyller på ännu mer vatten och jag - jag sätter mig vid brunnen och vid det här laget har jag utvecklat en helt sinnessjuk kiss- och bajshumor...

Det är då det händer - det lossnar! och det kommer skit i mängd för att beskriva det på ett milt sätt... Det fullkomligen forsar fram... Stort jubel! Ut med slangen, fylla badkaret igen och nu kommer det vatten. Kan man bli mer lycklig? Kan man säkert men det här var ett stort glädjeämne :). In i köket... Tror ni att det lossnat där??? Nej då - varför skulle det göra det??? Ut i brunnen igen - bara för att upptäcka att någonting fastnat igen :(... Kör in sonen till avslutningsbalen, hem, äta och sen kvällsnöjet - vattenslang i avloppsrör :~). Återigen får jag loss stoppet och det forsar ut ännu mer skit - hur mycket skit kan det finnas, i rimlighetens namn borde det ta slut någon gång? Vi har ju kunnat duscha och diska ända fram tills i torsdag för 1 vecka sen utan minsta problem (förutom lite segt avlopp...).

Efter detta fastnar jag på den lilla pallen i köket framför köksavloppet. När jag kör in rensmojengen så kommer den in en bit och sen är det stopp. Sitter och tänker på att jag behöver något större att föra in... Ah, vattenslangen så in med den genom fönstret och 30 meter vattenslang ringlar sig runt hela köket. När man för in den känns det efter någon meter som om man för den genom.... hård, förbaskad gegga! Ger upp efter någon timme... Fortsätter kvällen efter när vi kommit hem från skolavslutning med lunch och flyttar väl liksom fram det ca 2 meter men sen är det stopp! Kämpar halva natten men inte sjutton kommer jag längre. Ger upp.... dagen efter messar jag hjärtevännen och ber om hjälp och han skaffar barnvakt och kommer över, det är en bilresa på nära 2 timmar men han är så snäll och han försöker. Han är ju rörmokare men inte ens hans kunskaper räckte till... Sen satt vi och pratade istället i flera timmar så han missade färjan så han kom väl till slut iväg vid halv 3 på natten.

Morgonen efter fortsätter jag och så kommer Vattenskadedoktorn ut men inte blev vi klokare. Nu har vi börjat med camping på hemmaplan istället och diskar i handfatet på toaletten och sköljer i badkaret.... Allting går om man har lite vilja och en stor portion envishet... Klockan 8.15 kliver Vattenskadedoktorn in genom dörren på fredag morgon med rörmokarpryttlarna... en stor maskin med snurrmojäng som ska in i hålet. Efter över 1 timme är han äntligen igenom :) Och nu går det att spola vatten ner i köksavloppet :) Ut och kolla i brunnen men tror ni det kommer något där??? Nej då!!! Flyttar rörmokarprytteln ut i trädgården... jag sköter maskinen, Prinsen håller koll på den snurrande metallinan och Vattenskadedoktorn står på en av väggarna i brunnen och sitter på kanten. Efter nära två timmar, efter att ha plockat bort drivor med hundhår från den snurrande prytteln (nej, har inte hund...) så kommer äntligen vattnet ut....

Pryttlarna plockas ihop och vi är lyckliga... diskar, badar och är som en helt vanlig människa igen! Ända tills på kvällen då vi upptäcker... ja just det - det är stopp i avloppet i köket......................

Ja, det är roligt nästan jämt... Så nu är det jag som ska ut i regnet och få in en vattenslang i slamavloppet... känns det igen? Det är ju en himlans tur att man är praktisk, envis, påhittig och älskar att bo i hus på landet med de mest konstiga problem det medför...

Tjing, tjing - tur det är fest ikväll och jag får supa bort smärtan i höfterna ett tag :P