Har en minimal...

... kattfröken som löper... Liten Zelda är en lustig liten varelse. För det första så är hon verkligen liten... Hon är ungefär hälften så stor som Sniff, när Sniff var lika gammal (ung) som Liten Zelda, alltså ca 8,5 månader, hade han nästan vuxit färdigt... lilla fröken har knappt växt något alls sen hon kom hem. När vi köpte henne hälsade vi på, vad vi trodde det var, ett syskon i kullen - men det visade sig vara mamman och jag och Lillprinsessan funderade över hur tusan det fått plats med 4 kattungar i den lilla varelsen? Liten Zelda har uppenbarligen ärvt mammans litenhet och alla som kommer hit utbrister "åh, en sån söt liten kattunge..., hon kan inte vara gammal"? Ca 4-5 månader är den vanligaste gissningen... När vi säger att hon är född den 24 september 2011 stirrar alla och säger att det inte kan vara möjligt... men det är det...

Hon är en bestämd liten dam som vet vad hon vill. Hon är pojkarnas katt... Det där med att gå ut är extremt farligt... hon sitter och tittar med stora ögon när Sniff går ut men själv vågar hon inte. En gång när vi tog ut henne försökte hon hoppa in genom altanfönstret...(!)... och kattlådan på toaletten ska inte användas för hon vill ha sin låda i hallen kom vi på efter mycket om och men... Till skillnad från Sniff tycker hon om nötkött och ratar allt fläskkött och akvariet är hennes favoritplats att ligga på...

Middagsdags :)

Det lustiga med Liten Zelda är att hon är extremt tyst av sig. Förutom när hon spinner då för det hörs över hela huset...:P. Ibland får vi lyckan att höra henne och det låter inte som en katt utan mer som en... hm... blandning av fågelunge och mus. Katthonor som löper har en tendens till att skrika väldigt mycket, alla har väl hört begreppet marskatter? Men när Liten löper händer det att hon kurrar, det vill säga att hon låter som en duva och det händer att det kommer mer än ett mjau - som mest har vi räknat till 10 små mjaus i Litenstil. Så det är nästan så att vi går och hoppas på att hon ska börja löpa för hon låter så oerhört söt när detta inträffar...

När man löper blir man (alltså för Liten) väldigt modig och närmar sig altandörren... På med selen och kopplet och matte öppnar dörren. Trevande små tassar kommer ut på trappen och hon smyger verkligen ut med stora, stora ögon och öronen spänt framåt för att lyssna. När Liten smyger gör hon det krypande, ålar fram över golvet och hon är oerhört söt när hon gör det. Igår kröp hon således ut på altanen. Efter ett tag blev hon ännu modigare och gick ut till buskarna. Sniff höll koll på henne så att hon inte gjorde något hon inte får... När hon gör saker han vet att man inte får eller som han inte tycker om sätter han tänderna över nacken på henne. Han biter ju inte, utan markerar att "nehej, du - så gör du INTE"! - och hon ger sig genast.

Det gick nästan en halvtimme innan hon bestämde sig för att hon ville in igen - det är ett rekord, tidigare har det väl rört sig om en halv minut... 

På kvällen tog vi ut katterna till äppelträdet för att klättra lite. Sniff älskar att klättra i äppelträdet och Liten Zelda brukar sitta i vardagsrumsfönstret och titta med längtande ögon. Man ser verkligen hur hon så gärna vill följa med ut men inte vågar. Men igår fick hon följa med och vi satte henne på en av grenarna. Efter ett tag kom hon på att man kan ju både vässa klorna, äta bark och klättra mellan grenarna, lilla sötnötan :)

Titta - jag vågar!

Man kan ju byta gren också!

Hallu!

Fina Sniff högt upp i trädet :)

Goshög efter dagens bus :)