♪♫♫♪♫ lalalalalaaaaaala ♪♫♫♪♫
Idag när jag pratade med Storprinsessan pratade vi bland annat om de egenskaper hon ärvt efter sin mor. Vi gled in på det då hon ska flytta samman med sin pojkvän och nu söker en egen lägenhet. Bostadsmarknaden ser inte likadan ut i Norge som den gör i Sverige, det finns inga kommunala bostadsbolag och den största uthyrningen av bostäder sker av privata företag eller privatpersoner och andelen andrahandskontrakt är långt mycket större än i Sverige. Dessutom ingår oftast inte vitvaror i hyreskontraktet, vilket innebär att man släpar med sig tex kyl, frys, tvättmaskin, spis (kan skilja sig något om vilka vitvaror som ingår) från lägenhet till lägenhet. Hur som helst har de nu beslutat sig att flytta ihop, de norska vägarna är inte av samma kvalité som de svenska så även om vägen kanske inte är "så lång" mellan Trondheim och Molde så tar den ändå 5 timmar att åka. Storprinsessan har 1 år kvar innan hon är färdig sjuksköterska så därför blir det Molde de i varje fall för tillfället bosätter sig i. Jag hoppas på att de kanske i framtiden bosätter sig i tex Trondheim dit det går flyg som inte kostar skjortan... men nu söker de hur som helst i Molde.
Det var då jag sa till henne att det var nu hon skulle plocka fram den bästa egenskap hon ärvt av sin mor...
"Vilken då? Den smala midjan, breda höfter, blondheten, diskussionsvilligheten, förmågan att stå för sina åsikter, intelligensen"?
"Nja, ta de tre sista och sätt ihop dem i en och så tar du fram det viktigaste. Det positiva - det ordnar sig alltid, prinsessan". Och det kommer det att göra. Redan idag hade hon blivit erbjuden ett boende där hon kan bo efter sommaren om de inte hittat någon lägenhet då. Flera personer hade det visat sig skulle prata med med någon de kände - det är mycket så det fungerar i Norges mindre städer. Så det där med boendet kommer att ordna sig - mamma är helt lugn. Och det positiva är nog det som många gånger får mig att känna att det finns alltid hopp, jag klarar mig alltid för det finns ingen som klarar av att sätta sig på mig. Det rinner av mig som en gås. Tro mig, det finns många som har försökt och det är mer än en som blivit rent ut sagt vansinnig när jag bara rycker på axlarna, vänder mig om och går åt andra hållet. Jag menar - varför ska man över huvud taget lyssna på och ta till sig rent skitsnack, lögner, nedvärderande eller bara sånt som är oerhört jobbigt, alltså blablabla-stuff? Det ödslar ju bara tid, tid som jag kan lägga på annat. Så, skakar på axlarna och tänker på de goda sakerna som omger mig. För många är dom och var man inte lugn innan - så blir man lugn då hjärtat, magen, hjärnan, sinnet och allt annat bara känner... lugnet.
Samma lugn som jag känt den senaste tiden. Jo, visst, arg kan jag bli - på saker som är relevanta. Arg på orättvisorna i samhället, orättvisorna i domar, idioter som lever i Blixt Gordons värld, det politiska styret, överfall på vänner, ungarna, någon vän här och där - men lugnet består. Det finns liksom ingenting att hetsa upp sig för. Speciellt inte nu inför sommaren....
Denna sommar kommer att innehålla lite olika delar. Vet inte om jag ska säga "såklart" men barnen ska inte åka till sin far i sommar, jag vet inte - de kanske inte är tillräckligt viktiga. Men för mig är dom det viktigaste jag har så jag fixar en sommar åt dom. Den börjar lite lugnt - det blir några resor till Storstorbyn precis när sommarlovet börjar då ABF firar sitt 100-årsjubileum och det händer en massa saker där inne. Bland annat så är Prinsens tjejkompis med och ställer ut Animekonst samt har varit med och sytt kläder som härrör från Animeteckningar och som ska visas upp på en modevisning. Efter detta blir det några dagar innan vi åker upp till Torpet och firar midsommar med släkten. Vi pratade om att inte åka upp då det ibland kan bli lite meningsskiljaktigheter men då alla som brukar vara där inte ska upp så blir det nog okej.
Efter det blir det hem, tvätta och sen har jag och barnens farmor fixat så att de får åka upp till Skellefteå i 2 veckor för att träffa släkten där uppe på pappas sida men även Sami, den utländska pojken som bor hos deras farmor och som de blivit god vän med. Under den tiden som de är borta ska jag ut och campa med vännen - och det är någonting jag ser fram emot att göra. Det där med camping är ju verkligen min grej :). Hem, plocka bär och göra sylt och saft och sen kommer barnen hem - för några dagar och sen blir det en längre tur till Hälsingland och Torpet då även Storprinsessan med sambo (?) kommer dit. Då kanske det blir en resa till Skellefteå igen för hon vill också träffa farmor och Sami och jag ska träffa en av de mest underbara vännerna jag har. Vi har en rätt lustig bakgrund, vi fick kontakt på en spelsida, han jobbade på ett företag som tillverkade bla lampor som ger ett bättre sken i mörkret och som många kommuner installerar för att säkra tex mörka gångstigar med tanke på tex överfall. Jag åkte upp, var på studiebesök och vi hade en underbar helg tillsammans. Som följdes av en hel massa till möten, resor, ishockey, skratt, snack, musikutbyte, filmtittande och vi har alltid haft vansinnigt roligt tillsammans. Han är och förblir en av de mest intelligenta människor jag mött och ibland, idag, brukar vi prata om hur det blivit om jag inte träffat mitt ex och han sitt ex. Hade vi då fortsatt ihop? Idag är vi så oerhört goda vänner och han är en av de där vännerna som vet allt jag varit med om och jag är den av hans vänner som vet de innersta delarna av honom. De gånger han ringt mig och rådfrågat mig, gråtit, förbannat och slutligen sagt att "tack för att du finns, nu känns det mycket bättre". Han kan min barndom, han kan mitt vuxna liv, han är en av dom jag aldrig släppt kontakten med och vi har ringt varandra med jämna mellanrum de senaste åren när livet varit svårt och obegripligt. Vi blev varandras hjärtevänner - en av de där vännerna man absolut inte vill vara utan och som kan en utan och innan - och som förstår även om man ringer upp och bara sitter tyst och gråter och som till slut bara säger: prata nu... Tack älskade P för att du finns i mitt liv. I sommar ska vi träffas igen och inte bara prata i telefonen eller på chatten.
Efter det blir det ännu en vecka på vårt älskade Torp innan Storprinsessan åker hem igen till Norge och jag, Prinsen och Lillprinsessan åker hem igen. Och då är sommaren nästan slut och skolan börjar igen. Vi ska stoppa in bad, skratt, sång, spel och bara varande. Sånt där som jag är så bra på. Jag är inte den där hetsiga personen som söker konflikter utan jag flyter liksom ovanpå, observerar och sen säger något klokt som någon såg. Jag vet vart jag har min plats i livet, jag vet vart jag har mig själv, jag vet mina förutsättningar och jag vet vad jag vill. Jag behöver inte söka bråk för att trycka ner någon för att tro att jag mår bättre av det, jag behöver inte klättra i berg för att nå himlen eller dyka djupt för att nå botten. Jag är, jag finns och jag är rätt bra - precis som jag är.
Förutom en sak... jag överaskade mig själv och jag gav mig fan på det. Idag har jag gjort planen - och i morgon genomförs den... I morgon byter kläderna plats i garderoben. Mot alla odds har jag lyckats med det som vi Dercumpatienter har så svårt med på grund av inflammerade fettceller. Oerhört svårt och tufft - men jag har gjort det! Och när jag idag fick en komplimang som smällde högre än de flesta så kände jag... lugn, stolthet och visste att jag, trots alla odds - är hemma i mig själv!
Så ja, jag är lugn och jag är jävligt stolt - med all rätt också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!