Den största...

... lögnen av alla serveras nog fane mig av kvinnor... Ibland undrar jag allvarligt om kvinnor är mindre benägna att hålla sig till sanningen än vad män är? Nä, kanske inte, jag har träffat på min beskärda del av manliga lögnare jag med men med en nypa salt, klart samvete, huvudet på skaft har jag skakat på huvudet och tänkt något i stil med "jaja, lilla vän... - du ska bara veta vad jag vet om hur det faktiskt är eller var..."...

Däremot, när det gäller kvinnor, känns lögnerna ofta som om dom är riktade mot att medvetet skada någon annan. Det kan vara en pappa, en "vän", en pojkväns ex, någon i gänget eller vad tusan som helst. Att dom bara orkar säger jag bara... Det måste ju vara jobbigare att konstruera lögner än att bara inse faktum. Det måste vara tryggare i hjärtat att låta saker och ting stämma överens med hur livet är och ser ut än att tänka ut den ena osanningen än den andra. Jag har så oerhört svårt att faktiskt förstå det där...  Vad är liksom meningen med det?

Sen, när sanningen kryper fram - då blir dom oftast helt hysteriskt förbannade. Tja, det är väl klart - dom har ju blivit påkomna med en lögn och nu jävlar gäller det att försvara sig med alla medel. Vi börjar med att säga att den som opponerade sig mot lögnen naturligtvis är en lögnare själv... "för jag skulle ju aldrig säga så"... Om det inte fungerar - ja, då börjar vi ljuga lite till - om personen som opponerat sig förstås. Om man sedan kommer på att "attans då, personen i fråga hade ju både spelat in, sparat mail eller så hade man glömt den där andra personen som faktiskt satt och lyssnade också"... Ja, då blir det etter värre och till slut är personen så insnärjd i lögner att den inte ens har koll på vad som är sagt till vilken...

Ja, detta är ju naturligtvis inte mina problem men det gör mig så äckelmagad. Jag kan vara ärlig, säga precis vad jag tycker - även fast det kanske framställer en person i ofördelaktig dager men om det kommer fram - vilket det ju naturligtvis gör om man varit så dum och sagt något till en glappkäft - så står jag i varje fall för vad jag har sagt. Jag menar - vad är anledningen med att förneka det? Bättre att vara ärlig och säga att "Fine, jag sa det och jag menade det". Man kan ha sagt saker i affekt till någon men stå för det för i helvete!

Jag har 2 olika pappor till mina barn. Det är väl inte det optimala men det är så det är. Jag har en väldigt bra kontakt med det äldsta barnets pappa och den andra pappan... tja, han lämnar mycket över att önska. Jag är ärlig om vad jag tycker om hans beteende till hans släkt och andra. Jag tar när barnen är ledsna över hans beteende men jag snackar inte skit om honom till mina barn. Jag ljuger inte om saker han sagt eller gjort. Jag ökar inte på hans skuldbörda. Han är mina barns far och så är det med det. Jag skulle aldrig försöka förhindra barnens kontakt med honom. Idag läste jag en statusuppdatering på Facebook som bildligt talat fick mig att nästan spy...

En mamma, två barn med olika pappor, sitter och orerar om sin fina kontakt med barnens far... Barnens far? Alltså, det handlar om det ena barnets far... inte det andra. Det andra barnets far har hon medvetet ljugit om i rätten, gjort allt för att hindra kontakten, varit så elak mot att man blir spyfärdig. Så vad då bra kontakt med barnens far? Dessutom bygger den relation hon har med det ena barnets far endast på lögner då hon sticker honom i ryggen för alla som vill lyssna på henne. Blåa ögon som ska verka oskyldiga döljer alla hennes lögner - för alla dom som inte vet sanningen vill säga. Alla blir så imponerad av hennes lögnaktiga beteende - dom skulle bara veta vilken lögnare hon är. De som kommenterat det hela skulle bara veta vad hon sagt om dom... Hur hon benämnt en av dom som en fet, jävla ointelligent idiot. En annan som en barnamisshandlare, en tredje som presumtiv våldsutförare... och så vidare... Jag undrar vad dessa personer skulle säga om sanningen kom fram? Av hänsyn till en del av dessa fina människor har jag valt att inte kontakta dom - även fast viljan är jävligt stor ibland. Tänk så lätt det skulle vara att skicka iväg ett mail till någon och bara säga "hej....".

Håll er till sanningen istället... livet blir så mycket enklare då!