Manifestation...

för att få Migrationsverket att ändra sitt inhumana beslut att utvisa 2 syskon till Irak... Ja, mitt i det allvarliga var det en mycket trevlig tillställning. Väldigt bra musik och mycket engagerade talare. En av talarna var SSU Norrtäljes ordförande Fredrik. Han höll ett väldigt bra och engagerande tal om vikten av att man inte utvisar 2 ensamkommande barn som inte ens vet om deras föräldrar lever. Barnens far är en journalist som kritiserat regimen i Irak och efter noga övervägande beslöt modern att skicka sin yngsta barn till Sverige. Tänk att behöva ta ett sånt beslut? Kan inte tänka mig något värre...

SSU Norrtäljes ordförande Fredrik talar

Idag är flickan, Masarra, 16 år gammal och hennes storebror Cristian är 18 år. Masarra går i 9:e klass här i Norrtälje, en tjej som vet vad hon vill och som har toppbetyg. Cristian går på Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och spelar fotboll varje ledig tid. Han är tydligen ett riktigt fotbollslöfte och väldigt engagerad i samhället vi lever i. De bor hos en fosterfamilj här i grannbyn och där vill de stanna. Det är nu 4 år sedan de kom till Sverige...

Migrationsverket anser att Cristian nu ska kunna ansvara för sitt uppehälle i ett land de inte kan något om - som inte är deras land. De vet inte om föräldrarna, syskon eller övrig släkt lever eftersom att de inte har haft någon kontakt med dom sen de lämnade landet. Bagdad, som de ska utvisas till är av FN ansett som en mycket osäker stad och Irak i övrigt som likadant. Det dör över 100 personer i veckan i olika stridigheter och merparten av dom är civila offer. FN anser definitivt att barn inte skall utvisas till detta land då många av dem blir tvångsrekryterade till barnarméer, hamnar i trafficking eller barnprostitution. Dessa barn har ingen som helst säkerhet, inget hem, inget socialt nätverk.

Vi var många på Stora torget, det var helt bystat med folk. När det var över hade många talare talat och många tårar runnit. Namninsamlingen hade ökat till över 1000 underskrifter under dagen.

För ca 25-28 år sedan var det ett par andra barn som skulle utvisas från Sverige och då engagerade hela bygden sig också. Vi som gick på gymnasiet ockuperade vårt gymnasium och sov i matsalen och lektionssalar. Vi uttalade oss på nyheterna, vi genomförde manifestationer och demonstrationer. I bakrutan på min bil hade jag ett stort plakat med riktat budskap. Till slut fick barnen stanna i Sverige - och det är en av orsakerna till att jag aldrig har slutat engagera mig för dom som är i underläge i vårt samhälle. Varje människa kan göra en skillnad, man måste bara våga tro på människans och sin egen förmåga!

Efter demonstrationen gick vi och kollade på kläder, träffade älsklingen... Det har av olika orsaker fallit sig så att vi inte har kunnat träffas på ett tag men idag träffades vi en snabbis. Så underbart skönt det var att få krypa in i hans famn, få den lilla pussen på nacken och känna hans doft igen :). Fortsatte att kolla på kläder och hittade efter mycket om och men två snygga blusar som jag köpte. Återigen på avdelningen jag fortfarande inte har lärt mig att jag hör hemma på och i helt "fel" storlek... Fel men ändå rätt :D...

Nä, nu är det slut med allvarligheterna för idag - nu är det party som gäller :D... Den här låten lär med all säkerhet spelas ikväll... Vi är många som aldrig glömmer Ebba Grön, Thåström eller Imperiets spelningar i Roslagen som inträffade när vi växte upp: