Jahapp nr 1...

... då var det dags igen... För vad? Ett gemensamt svar för kommentarer som kommit in... Börjar med kommentar nr 1, Fortsatta förändringar:

"Du är inte klok!"... Tja, vad ska man säga? Listan över fetmarelaterade sjukdomar kan göras lång och innehåller många allvarliga sjukdomar. Förutom diabetes typ 2 ökar fetma också risken för bland annat högt blodtryck och höga blodfetter, samtliga kända som riskfaktorer för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar.
Förutom dessa finns också gallsten, fettlever, höftledsartros, astma och snarkning med andningsuppehåll.  Fetma ökar också risken för cancer i livmoder, äggstockar, bröst, prostata, matstrupe, tjocktarm, njurar, gallblåsa, lever och bukspottskörtel. Så vad är det jag inte skulle vara klok över?

Jag har en sjukdom som heter Morbus Dercum eller det latinska namnet Adiposis Dolorosa men på svenska kallas det också för fettvävsreumatism. Detta innebär bland annat att fettcellerna får inflammationer och blir således förstorade. Av någon orsak som läkarvetenskapen inte förstår ökar vikten oavsett hur lite man äter och nu, när jag har kontakt med flera personer som har Dercums, har jag förstått att det inte bara är jag som varit med i Viktväktarna och gått upp i vikt av deras mat. Det tydligaste uttrycket för Dercums är just en väldigt kraftig övervikt som är mycket svår att bli av med men även inflammationer i de stora muskellederna, ont under fötterna, huvudvärk, neuropati, sömnsvårigheter och en hel radda andra problem. Reguljär, vanlig gymträning förvärrar problemen då man räknar med att träningsvärken som man alltid får, oavsett hur vältränad man är, är ca 10 gånger värre än för människor som inte har Dercums. Det är inte bara jag som kallar den för "sjukdomen från helvetet". Det är en kronisk sjukdom som förvärras med åren, så många som 80% beräknas hamna i rullstol förr eller senare. Till detta hör även att det inte finns någon medicin att ta bort symtomen eller bota sjukdomen med och smärtstillande fungerar ofta bara till halv effekt. Några av oss blir hjälpta av Efedrinhydroklorid, ett dopingklassat medel som ökar syreupptagning, tar bort en del av smärtorna på grund av att man inte känner dem men det har även, på en del av dom som får den "vanliga" lindringen även en effekt på vikten. Det innebär alltså att jag äter ett dopingklassat medel på recept, med andra ord helt lagligt.

Jag har också sviter efter en motorcykelolycka och förslitningar på båda höfterna, höger höft är något snedställd efter olyckan vilket gör att jag belastar snett. Höger knä har ingen yttre meniskel, man har flyttat ledfästet för knäskålen med 2 centimeter, jag har inga korsband och trasiga ledband samt att jag har ruggat brosk under knäskålen. Knät har också en sk draglåda på ca 2 cm.

När jag gick ur mitt senaste skov bestämde jag mig helt enkelt för att nu skulle jag försöka gå ner i vikt. Jag har en mor med Diabetes typ 1 och som har haft en stroke, har ständiga magsår och en far som har kärlkramp, har haft 3 hjärtinfarkter och gjort en ByPass operation. Han har även haft cancer i urinblåsan och har den hemska sjukdomen Hortons huvudvärk. Detta innebär att jag är väldigt ärftligt belastad med de överviktssjukdomar som finns. Jag har haft cancer i underlivet och drabbats av många cystor i underlivet. Jag har perfekta prover och ett alldeles för lågt blodtryck men man ligger alltid i farozonen för överviktsrelaterade sjukdomar när man är överviktig.

Jag är väldigt stolt över att jag lyckats gå ner så mycket som runt 30 kilo i vikt. Det innebär inte att jag är nöjd utan jag ska vidare ner. Jag vet också att det helt plötsligt kan slå back och att jag utan anledning går upp i vikt igen, vilket ofta händer när jag går in i ett större skov. Jag vet också att jag tidigare har lyckats med viktminskning och när jag träffade de yngsta barnens far vägde jag 59 kilo. När jag träffade min fd sambo vägde jag mer än vad jag gör nu. Alla de kommentarer jag får av mina vänner (både irl-vänner och IT-vänner) värmer mig oerhört mycket och jag har all rätt att skriva om min lycka.

Med andra ord fäster jag inget som helst hänseende till en anonym kommentar av denna typ... Vanligaste anledningen till sådana kommentarer brukar vara ren avundsjuka. Se till att skaffa lite goda rutiner och sluta se omvärlden i svart så ska du se att du snart är på samma väg själv... Livet blir så mycket enklare om man fokuserar mot goda ting istället och har en förmåga att glädjas åt andras framgångar istället för att ha en lust till att försöka trycka ner andra människor...

Och vad gäller klokskapen... jag har 4 olika gymnasieutbildningar (2-årig Social, Undersköterska, 3-årig ekonomisk och utökad Samhällsvetenskaplig), har läst Sociologi och Religion på högskola, är utbildad telefonist och receptionist samt att jag är utbildad nätverkstekniker och webbdesigner. Pratar 4 olika språk och sjunger 3 olika stämmor. Jag har ett IQ som ligger rätt långt över gränsen för vad som anses som normalt, har varit politiskt aktiv sen jag var 18 år och har varit både vice ordförande och ordförande i olika föreningar. Är ofta med i utredningsgrupper och ansedd som en klok, stabil och ärlig person. När det gäller mitt arbete inom de grupper som farit illa i förhållanden anses jag vara en riktig klippa - full av kunskap att förmedla.

Så ja - jag är nog väldigt klok (och klok nog att inte ta till mig eller lyssna till dravel...)