Att vara den jag är är att vara jag.

Att vara den jag är är att vara jag.

Det vet jag. Men hur och vad är jag och vart kommer jag ifrån och hur blev jag som jag är?

Jag vet inte, det är kluriga tankar men jag har fått i uppgift att reda upp lite i dem. Göra en positiv/negativlista om mig själv. Tänka till lite och se vad jag kan förbättra men även förändra.

På den positiva sidan får jag väl sätta:

Rätt snäll. Väluppfostrad. Initiativrik. Musikalisk. Bra på att baka och laga mat. Lyssnar. Ödmjuk. Teknisk. Allmänbildad. Envis. Sanningssökare. Positiv. Ärlig. Och säkert andra saker också... (som jag säker kommer på så småningom)

Många av de sakerna som finns på den positiva sidan kan även återfinnas på den negativa:

För snäll. Oinspirerad. Matlagningen. Suger åt sig. Envis. Sanningssökare. Irriterande. Lat. Deprimerad. Instängd. Ärlig... och annat som jag säkert kommer på...

- snäll är jag av naturen. Det är någonting som kommer naturligt för mig och jag har alltid haft svårt för att vara elak. Har jag varit elak så har jag så oerhört dåligt samvete att jag nästan mår fysiskt dåligt av det. Att vara för snäll är aldrig bra för dom blir man mjäkig till slut och tappar bort sig själv. Och så blir sårad...
- Väluppfostrad är jag och har till och med svårt att vara "otrevlig" mot folk som angriper mig eller sådana däringa Ex...
- Musiken har alltid givit mig ett stöd, hopp och styrka. Den bara finns där :)
- Lyssnar är en typisk egenskap som finns på båda sidor. Jag har en tendens till att lyssna så att jag glömmer bort mig själv mitt i någonstans. Tyvärr tar jag lyssnandet och bakar ihop med snällheten vilket gör mig sårbar. Och då hamnar man in i suga åt sig delen. Och där får jag svårt att värja mig.
- Har lätt för att lyssna på andra och få dom att öppna sig... men delar väldigt sällan av mig av mitt innersta. Vilket gör att jag gärna lägger på hög och till slut exploderar... och det är ju inte bra. Men jag brukar i de flesta fallen inte dela med mig av det jag lyssnat på om jag blivit tillsagd att inte göra det.
- Jag är envis vilket är bra ibland men ack så illa ibland. Det är inte bra att driva saker som inte ska drivas.
- Jag har ett extremt motstånd mot lögner och den skada dom gör. Det är nog för det mesta bra och har kanske sitt ursprung i att jag upprepade gånger utsatts för lögner och därför förlorat människor jag älskat högt. Som min bror som jag fortfarande efter ca 13 år saknar något så fruktansvärt. Jag har även alltid haft svårt för lögner som föräldrar tyvärr kastar omkring sig i tex vårdnadstvister om varandra och det var innan Hanna föddes som jag träffade på det fenomenet första gången då jag helt plötsligt befann mig som vittne i en vårdnadstvist. Men det har hänt flera gånger... illa. De som far mest illa i ett sånt förfarande är alltid barnet och det förvånar mig än idag hur dessa två föräldrar försökte fylla sin omvärld men även sitt barn med lögner om varandra. Och tyvärr är detta allt för ofta
.
- Irriterande... haha.. jaa då! Det är svårt att få mig att ändra mig om man inte har ett bra argument. Jag står ofta fast vid en uppfattning och blir ofta påläst i fallet. På det sättet får man inga ordförandeuppdrag men jag är hellre sann mot mig själv än viker mig för att passa andra. Men det gör mig irriterande och det vet jag om.

Jag har ett rätt så dåligt självförtroende om mig själv och hur jag är som person. Har ofta svårt att förstå vad människor ser för positivt med mig. Men vad jag upptäckt ibland så märks inte det och det är ju kanske tur.
- Jag kan vara rätt så sträng men jag är inte dömande när någon gör fel. Alla människor gör fel, på gott och ont. Och själv.... gör jag fel många gånger... men det står jag för som man säger. Och jag säger förlåt... så ofta jag kan men kanske med olika metoder...
- Jag är allmänbildad och inte ointelligent men jag kan bli mästrande ibland... ajaj - inte bra.

Som ni ser finns det för- och nackdelar med mig också! Jag skulle nog kunna fylla sida upp och sida ned med sådana här jämförelser men tänker inte göra det. Inte just nu...

Jag vet vem jag är, jag vet inte varför men jag misstänker. Jag vet vart jag är men inte vart jag skall. Jag älskar inte mig själv men jag älskar några andra. Jag kan bara hoppas att dom jag älskar älskar mig som jag är - med brister och fel. Men även det som är bra och man kan ju hoppas att det som är det bra - är det övervägande...