Juldagen är en latdag då jag inte åker iväg någonstans. Idag kände det riktigt rätt då vi ju inte somnade förrän efter kl 03,30 och jag kunde bara inte sova efter kl 10.30. Snurr snurr i sängen skapade bara illamående så det blev till att gå upp, koka kaffe och äta skinkmackor med en perfekt julskinka! Konstigt... jag har aldrig misslyckats med min julskinka och nu har jag ju gjort... hm, 21 stycken i varje fall vet jag säkert. Även de jular jag inte gjort annan julmat så har jag i varje fall gjort en julskinka. Det ska bara vara så helt enkelt.
Det här är dagen då jag inte vill åka hemifrån utan bara vara. Ta det lugnt, läsa en bok, se en film eller göra någonting annat lugnt. Jag brukar inte laga någon mat utan vi äter det som finns i kylen, skinka och julgröt finns alltid där inne på juldagen. Idag kom mor och far förbi för att lämna det broderi som Storprinsessan glömde hos dom igår och så fick vi revbenspjällen, köttbullarna och prinskorvarna som var kvar sen igår så idag behöver jag inte ens tänka på det där med maten. Fördelen med att ha så stora barn som jag har är ju just att de klarar sig så bra själva och är fullt kapabla att gå till kylen helt själva för att hämta det dom vill ha. Helt perfekt helt enkelt!
Och idag, en sån där man som man egentligen bara mår illa, är trött och slut... så är jag bara trött, slut och illamående. Det är väl då med andra ord precis som det ska vara, haha :) Så då kanske livet är som vanligt... men det är det ju inte. Ibland har jag bara sån lust att spy ur mig allt... men det gör jag inte för det är lixom inte jag. Alls. Ibland låter det kanske som om jag tycker att jag är "Guds bästa barn" - vilket jag absolut inte är. Långt ifrån... Däremot har jag vissa starka principer som jag försöker leva efter och en av dom är att jag försöker att inte spy ut min galla. I varje fall inte offentligt och om jag mår riktigt taskigt så visst kan jag spy men i sådana fall utan namn och i generella termer. Men för det mesta så handlar det om mig själv och mina egna tillkortakommanden... och dom är ju fan så många!
Men det känns ju som så... Livet är inte mitt att leva ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!