... Pebbles tankar om hennes liv

Har haft ett inlägg på fingrarna hela dagen idag... men det har ändrat sig hela tiden. Skulle jag få ur mig allt jag vill skriva så skulle det bli en mängd inlägg med dagens datum på... typ!

Nu säger jag typ, dottern säger väl och när jag var typ 16 sa jag lixom.... i varannan mening. Till föräldrarnas stora vansinne. Då förstod jag dem inte men det gör jag nu då jag får samma spel på dotterns väl. Mina föräldrar var nog rätt stränga men med den fördelen att jag visste vad som gällde redan från början. De gjorde även en sak som jag "bjudit" mina barn på och det är att jag kunde "skylla på att mina föräldrar vill inte att jag ska göra det eller det" när de egentligen inte hade en aning om vad som var på G. Jag använde alltså mitt egna, sunda förnuft för att backa ur någonting men för att inte förlora ansiktet inför kompisarna (ja, det var ju på den tiden kompisarna var bara så viktiga) men jag skyllde det på att mina föräldrar sa nej. Anseendet i behåll och jag hemma :) Helt perfekt alltså! Jag ger mina barn samma skydd som jag fick. Kompisar är viktiga men man ska alltid försöka vara sann mot sig själv och det bästa av två världar är väl okej att ha?

Dagen idag började sent för mig. Jag somnade inte förrän klockan var halv 6 i morse! Jag var så irriterad, förbannad, tillfreds och en massa andra känslor som igår fick plats i mitt inre. Med andra ord så fick inte sömn plats inatt. En bidragande orsak var nog även att jag fastnade framför den förträffliga filmen "Andarnas hus". Den är egentligen rätt hemsk när man tänker på den militärkupp i filmen som speglar den militärkupp som Chile gick igenom 1973 då Allende störtades och Pinochet tog makten. När jag ser filmen känner jag också grunden till mitt egna politiska engagemang som ju står fast på grunden om Frihet, Jämlikhet och Broderskap.

Så jag vaknade helt enkelt inte förrän kl 14.00 (!). Jajjemen, morsan kan hon! Men faktum är att jag var fortfarande lika irriterad när jag vaknade. Blandat med annat. Dagen har pendlat fram och tillbaka. Den började även med en diskussion på FB om hur kvinnor (främst) har en tendens till att ignorer det faktum att även män misshandlas. Jag tycker (naturligtvis) att den kampanj som Aftonbladet har om att den misshandel som föregår i Sverige av kvinnor är jättebra! Däremot så "glöms" ofta de andra förhållandena bort. Det förekommer misshandel av partners i alla olika typer av förhållanden - misshandel är inte könsbundet som det tyvärr framställs ibland. För många år sen var jag på en föreläsning om bla misshandel och redan där uppmärksammades den snedvridningen. Misshandel förekommer i kvinna/kvinna, man/man och kvinna/man förhållanden och den är inte könsbunden. Däremot är misshandel inom kvinna/kvinna ("men två väna små kvinnor misshandlar ju inte varandra), man/man ("2 starka karlar pucklar ju inte på varandra") och kvinna mot man ("men vad är det för karl som inte kan försvara sig mot sin kvinna?") mindre känt och pratas mindre om. Det är tyvärr mer skuldbelagt än misshandeln av kvinnor och tas mer sällan på allvar, ignoreras av polis och sjukvården. Jag var med i en undersökning en gång på en vårdcentral som handlade om bemötande på vårdcentraler och frågor man får. Den visade, precis som undersökaren misstänkte, att okunskapen om misshandel är mycket stor inom sjukvården vad gäller kvinnor och i övriga förhållanden i synnerhet...

Sorgligt... Jag känner personer från olika världar och konstellationer som utsatts för våld. Kvinnan som levde med en kvinna fick aldrig en fråga om sina skador som hon kom till akuten med utan man svalde hennes bortförklaringar utan omsvep. Lite som känslan att "jaja, hon är ju flata, små timida översexuella varelser". Hemskt bemötande och totalt oientelligent men men. Mannen som även han kom in med skador gång efter annan stämplades som slagskämpe ända tills den gången han kom in allvarligt knivskuren av sin kvinna och livet hängde på en skör tråd för honom. Under polisförhör och rättegång kom allt fram men han fick frågan om varför han inte slog tillbaka??? Men hallå? Ungefär samma bemötande fick den homosexuelle manlige vännen med den skillnaden att han sexuellt blev jämförd med den översexuella flatan. Ignoranta och idiotiska ställningstaganden!

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg i debatten? Jo, att misshandel är faktiskt inte könsbundet och det förekommer tyvärr inom alla olika typer av förhållanden. Att på något sätt, fysiskt eller psykiskt, utsättas för misshandel är oerhört skuldbelagt för den som utsätts för det. Det viktigaste när någon väl börjar prata om det, på sjukhuset, kvinnojouren, mansjouren, kvinnofridssamordnaren eller vem det nu är som någon börjar att prata med är att det tas på allvar. Att det inte ignoreras. Att man ger stöd. Att man blir lyssnad på. Stöd är alla människor värda. Tyvärr är julhelgen en av helgerna då landets jourer fylls med människor som blivit misshandlade av någon de litar på. För mycket sprit eller droger. För lite tillit. För lite insikt. Anledningarna är många - men ingen typ av misshandel får ignoreras. Därför säger jag att Aftonbladets engagemang är jättebra - jag bara önskar att de vidgat vyerna lite till att det skulle handla om alla! Jag önskar att fler än jag engagerade sig i att hjälpa alla de som far illa i förhållanden. Oavsett kön.

När jag väl fått fram detta budskap - där jag till slut fått alla med mig :D så började dagen kännas riktigt bra!

Kram på er alla!