Vet egentligen inte vad jag ska skriva.
Lusten försvann, glädjen, orken.
Viljan till att våga stå där,
känna styrkan och värmen.
Allting vändes om, fick en vridning.
Lusten blev till illamående,
glädjen till sorg och orken en förlamande trötthet.
Viljan att stå fast blåstes omkull,
styrkan i att vara älskad byttes till svaghet
när värmen försvann.
Ingen har sett mitt innersta som du,
ingen annan har sett vem jag är.
Jag var inte hård, inte utan känslor.
Jag gav dig min mjukhet,
jag gav dig allt jag hade att ge.
Ett register av känslor väckte du i mig,
jag trodde inte det var möjligt att få mig att vakna.
Den frusna själen som var jag tinade.
Det är dags att sova nu,
lägga sig ner i tystnad.
Försvinna bort och stänga in.
Luta sig ner och se hur synen försvinner,
Se hur mitt område förminskas
till de stängda rum jag en gång kom ifrån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!