och jag undrar hur man ska summera detta år.
Snö i mängder var i varje fall början. 10-årsjubileum med Norrtälje Gospel och fullsatt på Folkets hus. Oerhört roligt måste jag säga. Det där med att sjunga Gospel är en stor passion för mig. Jag har flera gånger blivit erbjuden sång på recept men det har ju inte direkt behövts då jag ju hela tiden har sjungit. Det stärker själen men det ger även en påfyllnad av energi samt att det rent kropsligt öppnar upp alveolerna i lungorna och på så sätt syresätter blodet bättre.
Vad har mer hänt... Haft en underbar semester i husvagn. Hälsade på diamanten som tyvärr inte är med oss längre men som jag bär djupt inne i mitt hjärta.
Var på valet av Håkan Juholt och om honom... jag sa inget om honom då och jag säger inget mer... Arbetat politiskt inom Utbildningsnämnden och det Kommunala handikapsrådet. Båda två är lika intressanta fast på olika sätt. Blivit mer än förbannad över den politik som förs inom kommun, landsting och regering. Regeringens politik anser jag vara mer än människofientlig och tar över huvud taget inte om om Sveriges alla individer utan endast de som redan har. Massor!
Kroppsligt har det varit mest bakåt i år. Herr Dercum och fröken Fibro fick på slutet av året sällskap av fru Knölros och mr Kalk. Jag menar - varför inte? Ingen hjälp finns men jag har i varje fall fått vad det verkar som en bra läkare som inte sätter allt ihop med herr Dercum och som vill skicka mig på ett opiodtest bland annat. Psykiskt har jag mått skit mest hela hösten. Det tar enormt på psyket när man har ont hela tiden men det är bara att fortsätta kämpa helt enkelt. Något annat val finns nog inte.
Barnen fortsätter att växa och det är jobbigt att vara helt ensam med dom ibland. Att aldrig ha ett stöd från någon annan vuxen och få ta alla smällar själv. Att ha en tonårsson och en nära nog tonårsdotter kan innebära sina kontroverser men för det mesta flyter det ändå på rätt bra. De var 1 månad hos sin far på Hawai och för mig var det, hur mycket jag än älskar mina barn, ett välbehövligt vilande från mina barn. Men det gav styrka att orka fortsätta.
Jag har träffat en del gamla vänner, det är aldrig helt fel. Skrattat åt saker vi gjorde som, hm... små? Större? och nuvarande... Det blir lite förvirrat ibland men jag någonstans tror jag inte jag blir äldre. Jag kommer nog att förbli en person som har förmågan att le åt mig själv, spralla ut, vara allmänt knäpp och ha roligt åt mig själv. Livet blir hur som helst mycket lättare att leva om man har lite humor.
Det finns en del tistbollar jag gärna skulle vilja klanka ner på också. Bland annat de som är skadeglada, troligen av naturen antar jag. De som gör andra illa utan att kunna se vad de gör för fel. Årets mediadrev mot en del skyldig, en del mindre skyldiga. Personer som ljuger för egen vinning. Personer som baktalar - speciellt där det inte finns sanning bakom. Och säkert finns det andra tistbollar också. Om du funderar över om du är en - då är du säkert det med. Annars behöver du inte oroa dig :)
Det här året bjöd nog på mer tårar än vad det bjudit på skratt.
Jag hoppas verkligen att det nya året kommer att bjuda på mer skratt, mer kärlek, mer omtanke om varandra och mer att glädjas åt för en liten småsten!
Farväl 2011 - jag kommer inte sakna dig mycket!
Välkommen 2012 - jag hoppas du blir bättre!
Gott Nytt År!
(Fastnade under nyårskvällen framför TV'n och filmen Dreamgirls. Beyonce är bra....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!