Det här med...

... att vakna mitt i natten och ha så fruktansvärt ont i magen så man  tror man ska dö när man inte ska det är rätt jobbigt. Blev rätt så panikartat till och med. Jag tycker inte om att ha ont i magen (vem gör det egentligen?). Inte ens människor som är keen on pain kan ju tycka att det är, hm... mysigt?

Hm... tro att man ska dö när man inte ska det? Nej, jag hade ju faktiskt inte tänkt att avlida än på ett tag i varje fall. Det ingår ju inte direkt i den direkta livsplanen och den sträcker sig ju förhoppningsvis ett antal år framåt ;)

Jag har ju massor med saker kvar att uppleva, göra och lära mig!
Jag ska fostra alla barnen till underbara personer,
stödja människor som har det svårt,
köra bilen alldeles för fort,
klättra i äppelträden och göra massor med snöänglar varje vinter.
Jag ska campa, gå på konserter, åka på semester.
Träffa gamla vänner och göra nya bekantskaper.
Jag ska sluta röka, börja kröka (?)(någon gång), gråta ibland men mest ska jag le.
Jag ska krama mitt hjärtas kär, ge hela mig själv och dela min själ.
Krypa in i famnen när livet är hårt för ibland är det jävligt svårt.
Jag ska smeka hans kropp till han säger sluta och ber om mer
med den retande blicken ska jag ge honom löftena han redan ser.
Tillsammans ska vi leka, busa, skratta och bli trötta
av kärlekens söta sötma.

Jag kommer undra över människans ondska och fundera över hur dom orkar
de som samlar orsaker och skeenden på hög för att kunna straffa.
De som ljuger för att skydda sig själva, eller bara för att de vill
se hur långt de kan gå på sin bana innan de föll.
Vara nöjd med att jag inte är en av dom som ljög
för att lura någon att jag faktiskt dög.
Vara stolt över den jag redan är och kommer att bli.
Jag ska vara glad över att få höra att jag alltid varit så snäll,
ja ödmjuk, vårdande, ärlig och en tröst.
Jag ska göra den där tatueringen vännen ville ge
för att jag själv skulle kunna se -
hur jag var och är
och att jag ska fortsätta vara "den där".

Jag kommer aldrig sluta kämpa för det jag tror är rätt
det är nog som han sa - bara mitt sätt!
Jag sörjer nog fortsättningsvis det jag förlorat,
det som är en del av mig.
Det som gjort mig till den underbara person jag är
för utan min bakrund skulle jag ju faktiskt inte vara här.

Kram och puss på er!

Lyrics | Hinder lyrics - How Long lyrics