... slut - så känns det. Och jobbigare kommer det nog faktiskt att fortsätta att vara och jobbigare kommer det nog att bli. Det finns tankar i mitt inre jag inte vill tänka men som jag tänker ändå. Man kan inte fly ifrån dom. Eller ska jag säga att jag inte kan fly ifrån dom. Tankar jag inte vill tänka, känslor jag inte vill känna. Saker jag inte vill säga, tårar jag inte vill gråta. Jag måste försöka få lite rätsida på mig själv helt enkelt. Jag låter ingen komma mig nära, jag vågar helt enkelt inte. Jag gav bort hela mig själv, lämnade mig helt enkelt. Nu vet jag att jag inte hade någonting för det... Däremot har jag bestämt mig för att ta konsekvenserna av det...
Jag är trött på att alltid få höra att jag är bra. Jag är ju ändå inte så bra... Åh, jo, det finns människor runt mig som säger att jag är intelligent, söt, vacker, trevlig, snäll, förstående, förlåtande... och en massa andra superlativ men på något sätt så har jag blockerat mig från att lita på det de säger. Vad är meningen med det? Vad är meningen att få höra det när det ändå känns som om jag inte är alla dessa saker...?
Gahhhh! Det är tufft helt enkelt att vara jag! Men jag får väl helt enkelt förlita mig på att jag är smart och vacker. Att jag är snäll och förlåtande. Att jag är en helt underbar person. Fler än en har sagt till mig att har man en gång "haft mig"och sen förlorat mig så förstår man att man aldrig får någonting så bra igen. Att det jag gav var så stort och vackert och att jag gav mig själv så totalt - både själsligt och kroppsligt. Att få höra att av alla kvinnor de känt så var det bara jag som aldrig ljugit om, talat skit om, låtit de få betala för det de gjorde. Och ska jag vara sanningsenlig... så finns det dom jag önskar jag aldrig mött...! En av dom undrade hur jag, efter allt han utsatte mig för (stöld, lögner och lite annat), fortfarande kunde vara så söt, snäll, ödmjuk, förlåtande. Jag vet inte faktiskt och när det gäller just den mannen så skjutsade jag honom tom till BB där hans ex födde barn (nej, jag visste inte om att han väntade barn med en annan kvinna). Men att få höra det bla lång tid efteråt känns... lite underligt. Och så kanske det är - men det i sådana fall någonting jag måste få bli viss om... Jag måste helt enkelt hitta den där känslan om mig själv... Känslan av att lita på mig själv och kunna lita på någon annan... För just nu - litar jag inte ens på mig själv...
Nej... man får väl podda lite... asg! Som om... :~)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!