... dagen vägen? Försökte, försökte och försökte verkligen somna tidigt igår då jag skulle upp vid 07.15 i morse då jag skulle ta blodprover på fastande mage. Åh, jag var duktig och kröp ner i sängen runt midnatt... och fastnade någonstans på nätet så helt plötsligt var klocka 03.10! Jomen visst... räknade ut att det blir inte många timmar sömn då läkaren ville ta proverna idag. Trots detta var jag faktiskt rätt pigg när jag vaknade och jag snoozade bara 2 gånger :)
Eftersom att jag skulle vara fastande (okej, jag fick dricka kaffe, the och vatten - utan socker) så blev det kaffe i min lilla Taxitermos. Hårtvätt, lite smink och en snabbattack av hårfönen innan jag kom iväg. Jag hade till 08.30 att komma dit och 08.25 klev jag in. Hon var duktig hon som tog proverna, det kändes inte ens. Vet ju precis vart dom ska sticka, har ju tagit en gräsligt massa venblodprov genom åren och hon tog det tom utan att stasa av först. 6 stora rör tog hon av mig, fyllda av rött, vackert blod. Blodrött är verkligen en färg jag tycker om. Jag skulle tillbaka till samma vårdcentral klockan 14.00 så jag hade med min lilla datorn och tänkte häcka på bibliotekets café och åtminstone äta frukost. När jag var på väg ut mötte jag kuratorn jag skulle till och hon såg undrande på mig. Jag har alltid eftermiddagstider hos henne så att jag får med mig kroppen på ett vettigt sätt men jag förklarade varför jag var där och då visade det sig att hon hade ett återbud just då så jag fick komma in direkt. Och idag var det välbehövligt - tro mig! Det har varit alldeles för mycket som rört sig i huvudet den senaste tiden, mycket som kommit upp till ytan som jag stoppat undan i något litet fack i hjärnan.
Jag vet att jag hade en samtalskontakt en gång för ca 6 år sedan som reagerade starkt på att jag inte hade fått någon hjälp bland annat efter mc-olyckan. Det händer fortfarande att jag drömmer att jag försöker slänga mig av motorcykeln. Jag är inte så bra att prata om mig själv och låta någon komma nära inpå. Mina saker är lixom... mina! Den kontakt jag har nu känner jag sen ett par år tillbaka privat så det var en verklig chanstagning jag tog när jag sökte upp henne. Jag pratade mycket med henne när barnens far förklarade att han skulle skilja sig (på dotterns 6-års dag...). Idag var det som att trycka på en knapp. Det bara forsade ur mig, en hel massa saker huller om buller. Vi brukar träffas med ca 1,5 månaders mellanrum men nu fick jag en tid igen 3 veckor...
En sak kom vi fram till - jag måste ha en inneboende styrka i mig. Det tyckte hon redan när jag genomgick min skilsmässa. Jag analyserar, accepterar och går vidare. Ibland går det fort - ibland långsammare. Hon skrattade åt det faktum att jag blivit kallad för dum för om det var någonting jag inte var så var det dum! Ibland är det så underbart att "bara" få höra sånt. Vi pratade även om att jag länge velat studera till diakon och hon tyckte att jag skulle kolla upp det. På alla diakonutbildningar i Sverige utom en måste man läsa tex sociologi som enskilt ämne men i Uppsala finns en diakonutbildning där det ingår. Hon, som är diakon i botten, är helt övertygad om att jag som person skulle komma till min fulla rätt där. Det är så skönt att "bara" få höra sånt - att man är bra! (Även hon kommenterade det där glittret i ögonen....)
När jag varit där åkte jag och handlade lite. De hade billiga stövlar och jag provade ett par, riktigt snygga och som gick över svullnaderna på höger ben utan att trycka. Jag skannade in dom och gick till kassan. Betalade och gick och tog kort. Jag hatar verkligen att ta porträttbilder till tex parkeringstillstånd. Finns nog inte ett enda där jag ser normal ut... Jaja... jag ser inte ut som ett träsktroll i varje fall som vissa andra ;) Satte mig i bilen och började hemfärden och någonstans där så kände jag att det var något som inte stämde... Hm, ja, jag läste av skannern, runt 270:- stod den på. Skannade stövlarna och det sista och betalade ju. Handlade lite pressade briketter till öppna spisen och tog fotona... Men... hade jag inte betalat runt 300? Det kunde ju inte stämma? Väl hemma kollade jag kvittot och ser att mina stövlar gått in för den höga summan av 23.90:- ! Så billiga stövlar har jag aldrig köpt tidigare...
Nu ska jag fortsätta med min nya header... och under tiden lyssnar jag idag bla på Jessie J:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!