... en av dom som inte finns :(. Där har Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt helt rätt. För det är så det känns i varje fall. Tittar på partiledardebatten som sänds idag. Jag tycker det är en rätt bra debatt faktiskt. I varje fall hittills... har inte sett allt men i varje fall det jag sett. Problemet är bara att jag blir så irriterad... och jag förstår hur det kommer sig att jag är röd... för det jag blir irriterad på är inte de uttalanden som kommer från Vänsterblocket.
Jag är sosse... det är bara så. Jag brukar säga att jag är sosse - inte på grund av födsel och ohejdad vana utan av eget val. Jag valde att faktiskt bli politisk aktiv när jag var 17 år gammal. Fick väldigt hårda direktiv från mina föräldrar om att jag inte skulle välja att ansluta mig själv till något av "deras partier" utan att jag skulle bilda men egen uppfattning. Vilket jag gjorde och den första kursen jag var på var en moderatkurs... och där tillbringade jag en helg med att vara i ständig motvind och de trodde nog att jag var mer eller mindre ett UFO... Efter den kursen sökte jag mig till SSU och fann där att här fanns de som delade mina åsikter och som passade min person. Mina föräldrar hade nog absolut inte väntat sig detta då de båda två återfinns inom det borgliga blocket. Mamma sa "jaha" och pappa stormade ut och lät som Carl-Bertils far och skrek om socialister... Men eftersom att det var de som faktiskt uppmuntrat mig till att göra ett eget ställningstagande så kunde de inte heller göra något åt det...
Vi har genom min uppväxt försökt att ha en regel hemma - inte bråka om politik. Jag fick tidigt lära mig att respektera andra människors åsikter och att det är helt okej att ha olika åsikter om saker och ting. Man behöver inte dela alla andras människors åsikter men man ska respektera dem - åsikten och människan. Och det är en devis jag lever efter - att respektera människor och deras åsikter. Jag har oftast en stark skiljelinje mellan person och politisk åsikt. Tänk så många trevliga bekantskapelser jag missat om jag stirrat mig blind på att "den kan man inte prata med för att han är moderat" eller något annat...
För övrigt känner jag mig verkligen som en ickeperson... Undrar hur länge man orkar egentligen?
I morgon begravs diamanten... Känns ännu mer sorgligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!