... så irriterad! Det är ju sanslöst hur människor beter sig ibland. Ja, alltså - det är ingen som betett sig illa mot mig utan det handlar om hur människor är som personer, vad de säger och hur de uppträder. Det handlar om hur en vän blir behandlad av sitt barns andra förälder. De har väl, kan man väl milt påstå, en mycket infekterad situation vad gäller de gemensamma barnen. Och det må ju vara hänt, så är det ju ibland. Tyvärr ska ju tilläggas för då har man ju helt släppt fokus på vad som är viktigt, nämligen barnen. Jag har sagt det förut och det tåls att sägas igen - när ska föräldrar lära sig att tänka på sina barn istället för sig själva? Tyvärr kommer det alltid att finnas rena, idiotiska dumhuvuden som sätter sig själva främst i barnens namn. Vad jag tycker synd om dom barnen!
Det finns föräldrar som är rena skitstövlar när det gäller sina barn. Som verkligen inte förtjänar sina barn, och verkligen gjort dom ont på ett eller annat sätt. Det finns även föräldrar som inte tycks få in i sina små hjärnor att dom gör sina barn illa. I ett tidigare inlägg skrev jag kvinnor som inte är snälla mot sina män och ickeseendet av detta och nämnde då de örfilar på en man som faktiskt är misshandel. Konstigt - en man kan dömas till fängelse för misshandel om han örfilat sin sambo/fru men en kvinna som gör samma sak är i sin fulla rätt att göra det för att mannen är en kvalificerad skitstövel (?). Ibland är det så att båda är lika stora "kålsupare" och de tycks tävla i vem som är mest fysisk men det finns ungefär lika många män som kvinnor som utsätts för detta och som absolut inte slår tillbaka. Kvinnor är ju som sagt ofta mer verbala och psykisk misshandel utövas oftare av kvinnor än män. Psykisk misshandel går i slutändan ut på att underminera den utsattes självkänsla och kan ske på olika nivåer. Men alltid med samma slutmål - att få den drabbade dit man vill ha den...
Det finns föräldrar som utövar denna typ av misshandel på sina barn! Föräldrar som skriker åt sina barn, kallar dom för dumma ord. Jag måste intala mig själv att dom inte gör det medvetet för annars går mitt hjärta sönder. En pappa som står och skriker på sin son att "är du idiot eller? Nu går du och städar ditt rum! (eller vad det nu handlar om). För varje gång man kallar sitt barn för idiot på det sättet förminskar man barnets egenvärde. En mamma som blir hysterisk för att ett av barnen lekt lite väl häftigt med ett småsyskon och slänger ur sig "att, det fattar du väl ditt dumhuvud att du inte kan göra si eller så med din lillebror" och tar sen barnet hårt i armen och i princip slänger in det i deras rum. Runt barnets arm finns röda märken kvar efter mammans fingrar. I det fallet har föräldern begått både psykisk och fysisk misshandel av sitt barn. Barnet sitter i sitt rum och gråter, det var ju inte meningen att göra någon illa. "Och mamma sa att jag var ett dumhuvud, nej, hon skrek det". "Och den enda hon skriker på, förutom mig just nu då, är pappa som flyttat här ifrån...och mamma tycker inte om pappa längre så då tycker hon säkert inte om mig heller". Och armen gör ont...
Förhoppningsvis lider mamman/pappan av oerhört dåligt samvete vid detta laget och föräldrarna öppnar dörren till barnets rum, går in och säger förlåt. Tyvärr är skadan redan skedd men barnet får en ursäkt och föräldern lovar att det aldrig ska hända igen. Vilket det i den typen av familj, ofta gör. Igen, igen och igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!