Storm...

... är det ute just nu. Det skulle ju bli storm, det sa dom ju men denna gång skulle det komma snö också. Det har dom sagt förut också... När en vän på Facebook skrev att han hade 25 met/sek och snöstorm insåg jag att jag skulle nog åka och handla innan det blev alldeles för jäkligt ute. Jag har absolut inga problem att åka upp till den lokala byaffären utan smink men till stora byn åker jag inte utan ansiktet på så jag offrade lite tid på att bli ännu vackrare än vad jag är i naturligt tillstånd! Öppnar till slut ytterdörren och halvvägs ut på gårdsplanen börjar det snöa... jamen jippie! Jag har konstaterat att jag inte har någon ved hemma och att invänta en vinterstorm utan en enda vedpinne hemma i ett samhälle som lider av strömavbrott nästan varje liten ministorm kändes ju inte så förutseende... så det var bara att hålla hårt i ratten och köra på den vid det här laget välpolerade isbanan till väg. Jag höll mig snällt i den kö som jag inte var ledare av...

Väl inne i byn blev det operation snabbhandling på liten yta. Blomsterlandet för startpinnar och Lidl för ved. Lidl är billigast i byn på ved så det kändes som ett okej val. Istället för att åka över till Coop för att handla min mjölk och gurka så gjorde jag det på nämnda affär. Sen satte jag mig i bilen för att åka tillbaka mot hemmet i lilla byn. Under den timma jag varit i storbyn så hade snön vräkt ner... och vägen hem var om mer ännu mer polerad än vi infarten. Nu var det en mycket längre konvoj som åkte på vägen och nu gällde det att hålla i ratten. Helt plötsligt far ett träd ner precis bakom bilen - ett mindre som tur var men fasiken vad rädd jag blev... Väl hemma fick prinsen hjälpa mig in med ved och mat. Totalt hade jag varit borta i 1,5 timmar... Det gäller att vara snabb ibland.

Nu har det stormat i flera timmar och strömmen har fortfarande inte försvunnit men brasan har brunnit så fint hela kvällen. Till middag gjorde vi tacos. Tänk så fredagsaktigt... men det har ingenting med dagen att göra faktiskt utan mer med att göra att det bara blev så... haha. Tänkte ut en liten matsedel i huvudet medan jag stod och stekte köttfärsen: Lördag = spagetti och köttfärssås, Söndag = raggmunk och fläsk, Måndag = Spagettilåda, Tisdag = blodpudding med bacon, Onsdag = Isterband och stuvad potatis, Torsdag = korv stroganoff med ris. För att klara av dessa middagar måste jag köpa till... 1 paprika, 2 paket bacon... och till övrigt mjölk. Har verkligen varit duktig på att fylla frysen med matvaror på sistone...

För övrigt... så är jag väl kvar i min känslomässiga, djupa brunn. Tänker så mycket - det är så mycket jag inte förstår. Jag förstår inte heller hur människor kan vara gement elaka och sen stå där med ett falskt leende mot alla de ljugit rakt upp i ansiktet. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan leva med sig själv efteråt. Åjo - jag kan bli arg, be någon fara flyga och fara men det finns saker jag aldrig gjort eller gör, saker jag kan stå helt rakryggad och säga på allvar. Jag ljuger aldrig medvetet, aldrig för att såra någon person eller göra någon illa. Det finns människor som när man säger så som vill att man ska "svära på NN's grav" för att bevisa sanningshalten i någonting. Så då gör jag det också! Det finns människor som menar att det är förenat med svaghet att inte kunna "ljuga för sin överlevnad" men nej, de har missuppfattat det hela. En lögn slår förr eller senare tillbaka på en själv. Kanske inte i form av att själva orden slår tillbaka utan det faktum att den som drabbats av lögnen slår tillbaka. Ibland tror jag att det är "livets stjärna" som på något sätt ställer det tillrätta. Det starka ligger i att våga stå i sig själv och för sanningen. Att kunna stå där utan att behöva frukta annat än sanningen. Den som ljugit får alltid brottas med sin lögn. "Tänk om NN får reda på vad jag sa om XY eller vad jag sa om NN själv"? Det innebär att man måste ljuga återigen för att komma ur sin ursprungliga lögn och till slut är allt ett enda virrvarr av lögner och vad sades till vem??? Nej, det är bättre att hålla sig till sanningen - det är lättare så... och definitivt ärligare!

Ska avsluta detta inlägg med att be om ursäkt för de 2 örfilar jag gett ut på alla mina år. Jag rannsakade mig själv inatt och kom på att jag 1 gång gav en man 2 örfilar. Man ska aldrig slå men den enda gången gjorde jag det och jag är inte sämre än att jag kan erkänna det. Så du som fick dom - förlåt!

Nej, nu är det att försöka sova. Jag undrar när detta skov ska gå över så att jag kan få sova på nätterna istället för att vara vaken...