Känner sig...

... helt bedrövad, nere och obrukbar. Ful, hemsk och elak. Ja, det är nog så att självförtroendet liksom bara drog någon annanstans... det är inte min dag helt enkelt. Det är nog så att inga dagar är mina dagar. Andra människor går ner i vikt för att dom bantar, jag går just nu ner i vikt för att jag inte klarar av att äta helt enkelt. Andra sminkar sig för att se vackra ut, jag sminkar mig för att jag inte ska se död ut. Uppenbarligen lyckas jag då folk säger att jag ser bra ut men om dom bara visste hur jag känner mig inuti. Inuti hjärtat... mitt hjärta som är slaget i bitar...

It's easy to love somebody
when everything is wonderfull.
The proof of someone's love
is when they're still standing
beside you, still loving you
when everything is awfull...

Äh... jag går och lägger mig istället... det här känns det ju inte bättre av heller...
Det kommer inte bli bättre i morgon, i morgon är en sorgens dag då en av livets diamanter skall begravas.
En människa med ett hjärta av guld.
En människa som aldrig övergav nyfikenheten.
En människa som var fin och som fick behålla sin ödmjukhet hela livet.
En människa som jag önskade att jag finge vara.

Men jag vet att jag inte ljuger för min egen vinnings skull.
Jag vet att jag alltid försöker finnas för de människor som behöver mig -
med ett rent hjärta utan baktankar.
Jag vet att jag aldrig skulle baktala mina barns pappor inför mina barn.

Jag vet att jag aldrig skulle ljuga för dem jag älskar.
Jag vet att jag alltid kämpar för det jag tror är rätt.
Jag vet att jag alltid kämpar för de jag älskar.
jag vet att jag alltid kämpar för att tro.

Jag vägrar att fållas in för att behaga andra människor.

Jag fortsätter nog att vara jag... hur jävlig jag än känner mig idag... och just nu... så känner jag för att vara lite jävlig... om känslan är kvar i morgon ska jag skriva tror jag....