Jag är riktigt stolt...

... över mig själv idag :D . När lillprinsessan var liten gick jag en utbildning i nätverksteknik och webbdesign. Verkligen oerhört roligt. Inte bara för att jag lärde mig att göra en massa med datorer - det var oerhört trevliga skolkamrater och Calle som var vår huvudlärare ska vi bara inte tala om. Vi skrattade så att vi tjöt ibland, han var gift med en "Kiwi" och innan vi fattade att hans fru var från Nya Zeeland så undrade vi mycket över det där med "Kiwi". Vi gick även igenom det där med att plocka isär datorn och sätta ihop den igen men det är ingenting jag någonsin har praktiserat sedan vi gjorde det. Där. För ca 11 år sedan...

Min stora dator, den som Lillprinsessan använder har en egenhet som den har haft i ca 4 år. Den stendör! Helt plötsligt läser den inte in filerna när man startar den. Sen är den död ett par månader, ja, det är så! Sen fungerar den ett par månader (ibland tom ett år) innan den dör igen. Flera vänner har sagt till mig att jag ska kolla inne i dator, dammsuga den och kolla ordentligt att alla kontakter sitter som de ska osv. Så helt plötsligt hade jag engagerat prinsen i att lyfta upp det stora åbäket på köksbordet. Efter lite klureri kom vi fram till hur vi skulle få bort sidoskivan. Där inne låg vad som kändes som ett kilo dam. Fram med dammsugaren och börja dammsuga. Eftersom att den ändå inte fungerade så tänkte jag att va sjutton och tog bort ett kylaggregat och skruvade loss den stora fläkten. Inne i fläkten och kylaggregatet så satt det en tjock matta av damm. Minsta skruvmejseln fick agera bortpetare. Innan jag var nöjd hade det gått över 1 timme. Gjorde rent med putsduk och tops. Var riktigt noggrann. Dammsög överallt och putsade med lilla putsduken. Satte tillbaka allt som jag tagit bort och så flyttade prinsen de tillbaka till där den ska stå. Lillprinsessan hade påbörjat ett jobb med att få ordning på sladdarna. Ner på golvet och in med datorn där den skulle vara. Lyckas koppla in allt som skulle in och tryckte på knappen. Bad en bön om att snälla...

Den startade jättefint! Den lät inte som ett reaplan längre utan ett tyst surrande ljud som hördes lite högre när fläkten slog igång :D. Så nu hoppas jag att den fortsätter vara snäll med mig!

Har även idag försökt få över lite kloka tankar till en kille som väntar på att det ska lösa sig om hur hans barns umgänge ska regleras. Hans ex verkar inte lätt att tas med. Sms-bombning och baktalande. Kollade hans mobiltelefon efter "bevis" på en påstod otrohet och allt vad det är. Påstår att han än gör det och än det. Sorgligt är det. Jag förstår inte vad som driver dessa människor till att ha så lite tillit till någon som man säger sig älska/ha älskat. Det finns tyvärr många människor som är så här och det är inte könsbundet. Jag har träffat på en del och ibland blir man nästan mållös över hur de kan ljuga och manipulera för att få rätt. Extra sorgligt är blir det när det handlar om en vårdnatstvist, att föräldrar inte kan "se" att det är inte föräldrarna som ska ha tillgång till barnet utan att det handlar om att barnet ska ha rätt till båda sina föräldrar. Det är klart att det finns tillfällen då man för barnets bästa försöker se till att ett umgänge sköts med tex kontaktperson. Men när det kommer till sådana fall där endera föräldern medvetet ljuger för att skada den andra föräldern har man definitivt inte tänkt på sitt barns bästa. Sen finns dom människorna som tycker dom är störst, bäst och vackrast när dom gör det...

Vet ni - de är inte störst, bäst och vackrast! Dom är små, patetiska människor och är dom föräldrar så är dom dåliga föräldrar om dom inte kan se över sina egna tillkortakommanden i striden om hur de på bästa sätt ska hindra sitt eget barn att träffa sin andra föräldern för att tillfredsställa sitt eget ego... Nu håller jag tummarna för att killen, vars fd baktalar honom, kan få familjerätten att inse att hans barn inte mår bra och att umgängesreglerna bör ändras för barnens skull.

För alla barns skull önskar jag att barn, som har föräldrar som delar på sig, har såpass vuxna föräldrar att de  får leva med sina föräldrar i lugn och ro på ett sätt som är tillfredsställande för barn och föräldrar. I de fall där det verkligen är illa ställt vad gäller snällhet så måste man ju naturligtvis skydda sitt barn. Det är inte könsbundet vem som är förövare. Faktiskt inte!

Dagens låt sjöng Storprinsessan för sin mamma när hon uppträdde en gång för att säga till mig att jag är motsatsen till den förälder som det kan tänkas handla om. Hon ville att jag skulle veta att jag alltid stått bakom mina barn och låtit dom växa till den de velat vara. Till och med när hon ville bli Sveriges statsminister! Fortfarande får jag tårar i ögonen när jag hör den, det är nog den finaste kärleksförklaring jag fått av min dotter <3