Fick en...

... artikel delad till mig här om dagen som tog upp ämnet kvinnovåld i relationer. Ett mycket intressant och obelyst ämne.

Innan jag ger mig in i det jag tänker skriva vill jag bara påpeka att oavsett vem i ett förhållande som har det kämpigt med ilska, våld, psykisk nedtryckning så är själva handlingen fel. Men det jag tar upp idag är just de fallen där männen är de som har farit illa.

Det finns studier som visar att kvinnor är lika eller till och med mer benägna att ta till våld mot sina män än tvärtom. Tre av fyra kvinnor som utövar våld använder tillhyggen, för män är den siffran en av tre. Våld inom förhållanden är i princip alltid skuldbelagt för den som drabbas av det men för män är det ännu mer tabubelagt att söka hjälp och få till en förändring. För "vem skulle tro mig" - mannen?

Stereotypen för någon som misshandlar är att det är en man, gärna lång, absolut vältränad och snygg (?). Det är inte en söt/ful, liten/stor, otränad/vältränad, tyst/gapig kvinna.

Mäns våld mot kvinnor är oftare grövre och mer återkommande och kvinnans våld är mer av psykisk karaktär men utsattheten och känslan av hjälplöshet upplevs ofta som värre än det fysiska våldet.
Våld i nära relationer skiljer sig från andra typer av våld då det oftast utövas under längre tid och att det under tiden trappas upp. På så vis blir våldet mer och mer ett förväntat och accepterat inslag. En misshandel kan vara både psykisk och fysisk. Till den senare misshandeln räknar sociologen Murray Straus även det som traditionellt uppfattas som "lindrigt" våld, till exempel örfilar.

Psykisk misshandel kan vara lika förödande för den utsatte som fysiskt våld. Man kan skada sin partner på djupet - och även driva denne till självmord - utan att lyfta ett finger, konstaterar Straus. Enligt honom är det mer socialt accepterat att kvinnor slår män än tvärtom. Om en man förolämpar en kvinna anses det vara moraliskt korrekt för miljontals kvinnor att ge honom en örfil.

Jag känner flera män som blivit illa behandlade av sina sambos. En (1!) av dessa har anmält sin före detta sambo efter år av koll av mobil- och internethistorik, öppnande av post, anklagande om otrohet, minskning av hans umgänge, örfilar och det hela slutade att han svårt knivskuren hamnade på akutmottagningen. Tyvärr är denna kontroll av männens förehavanden rätt typiskt för just kvinnor. Kvinnors våld mot män är tabubelagt, det ingår inte i mansrollen att vara ett offer – och i synnerhet inte att bli slagen av en kvinna. Hur blir en man bemött av exempelvis polis, vårdpersonal eller sociala myndigheter när förövaren är en kvinna? Finns det en uppfattning i samhället att det är mer OK att en kvinna misshandlar en man än tvärtom?

Det förekommer tyvärr också ibland att kvinnan, med hjälp av lögner, anmäler mannen för övergrepp, hot och våld för att få till ett besöksförbud. Detta leder då oftast även till att han inte får träffa sina barn. Som förälder inser man att detta också är en slags psykisk misshandel.

Tyvärr måste jag säga att jag stött på kvinnor som ljugit om att "han flertalet gånger våldfört sig sexuellt på kvinnan, mannen slagit sin sambo, att han varit stupfull när han har haft barnen, att han glömt att byta kläder, blöjor, gett fel mat, kört bil utan att spänna fast barnet och sen även kört för fort. Tagit med en ny kvinna och introducerat barnen inför. Påstått saker om mannens släkt som inte är sanna. Osv. Osv". Själva påståendena är inte "typiska" för just kvinnor i tex vårdnadstvister men det är däremot vanligare att kvinnor väljer att medvetet fara med dessa osanningar. I en smutskastande vårdnadstvist förekommer ofta samma typer av lögner förutom den när kvinnorna påstår att männen våldfört sig på dem (och det är märkligt vad ofta detta just lett till barnet som vårdnatstvisten kanske gäller...).

Som en av mina manliga vänner säger: "Newsflash - det är lagligt att dricka alkohol fast man har barnen hemma, att den andra helt enkelt får fatta att man träffar någon ny, att man inte byter blöja som en klocka. Visst - jag kan köra bil fort - det är olagligt men jag står för att jag gör det och h*n tycker om det och det är ju inte jag som glömt att spänna fast Liten"... Och det värsta är att han är långt ifrån ensam om att bli anklagad för faktiskt helt lagliga saker bara för att kvinnan är en bitter bitch...

 Samhället måste också även ta mäns problem på allvar, inte bara se män som problem. En förövare är könslös. Det finns flera bra studier om mäns våld mot kvinnor men det finns inte någon motsvarande om kvinnors våld våld mot män (varken psykisk eller fysisk). Det saknas för övrigt totalt någon övrigt statistik över hur vanligt det är att män utsätts för våld, hot eller trakasserier av flickvän, sambo eller maka.

För det finns trots allt många helt underbara män, många av dem också helt underbara pappor, runt omkring oss.