vara nöjd, glad eller känna sig tillfreds med livet. Idag känns det verkligen som om hela den grejen med livet är så fjuttig. Jag känner mig som om jag är låst av sorg, känslan som griper tag i bröstet när man inte vet vad man ska göra, hur man ska säga, hur man ska bete sig eller om man bara ska fortsätta vara sig själv.
För ca 10 år sen hittade läkarna en stor tumör i min mage, ca 14 cm i diameter. Den hade dessutom vridit sig runt om min ena äggstock och man kan ju säga att detta var rätt smärtsamt. Det tog läkarna nära 3 månader att komma på vad som var fel men att någonting var fel över huvud taget - det hade de koll på. Det började väldigt konstigt... med att jag faktiskt sket blod. Först trodde läkarna att jag blivit slagen i magen men det fick jag dem till slut att förstå att så var inte fallet. Det gjordes undersökningar på längden och tvären, genom näsan, munnen, häcken och genom titthål. Proverna visade att någonting var fel i kroppen och de hittade små mikrober och blödande sår i magen. Jag fick medicin, såren i magen läkte men smärtorna gick inte över. Till slut gjorde de en typ av ultraljudsundersökning runt hela magutrymmet och upptäckte då vad de trodde var en stor gulkroppscysta. Jag var 14 år då jag hade en sån för första gången och blev opererad för det och läkaren tog för givet att det var en sån denna gång med. Jag lades in för operation och de opererade bort denna stora tumör men även äggledaren den vridit sig runt då det inte gick att få bort tumören utan att göra så. För mig var det en chock att få reda på att jag hade en tumör, även fast testerna som man gör på alla tumörer, visade att den var en sk tvillingcysta, dermoidcysta.
4 år senare diagnostiserade de dock cellförändringar som utvecklade sig och jag fick operera mig igen, denna gång för cancer. Operationen lyckades, dock hamnade jag på sjukhus med så kraftiga blödningar att jag fick blodtransfusion på sjukhuset, efter 2 veckor. De efterföljande proverna var bra i 2 år, sen fick jag förändringar igen men de gick tillbaka och jag går nu på kontroll 2 gånger per år.
För några år sen diagnostiserades min far med cancer i urinblåsan. Det var efter han gjort sin bypassoperation som det upptäcktes. Där gick man livrädd att han hjärta skulle gå åt helvete och så fick gubben cancer - också! Han opererades och de fick bort det men det kom tillbaka igen. Nu har han dock varit fri från det i 3 år tror jag det är, de tester han gör 2 gånger per år har ännu inte visat att det kommit tillbaka igen, bara att hålla tummarna på att det fortsätter så.
Men idag fick jag reda på att en av mina nära kära fått diagnosen cancer... och det gör mig så oerhört ledsen... Jag vet vilken oro man har för sig själv, hur man blir så osäker på sig själv och sitt liv och vad händer nu? Ska jag dö eller inte? Kommer operationen att lyckas? Hur mycket av mig måste de ta bort? Jag vet vilken oro de som är runt om känner. Ska min kära nära dö innan ens 50-strecket passerats?
Fan så svårt livet är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!