Kollade på Idol idag. Förra fredagen var ju TV:n sönder så av naturliga skäl såg vi ju inte programmet då. Vet ju vem som åkte ut och ärligt så saknar jag honom inte. Saknar definitivt inte "stön-Pelle" heller. Idag var det några gamla godingar som var med. Kommer ihåg den där låten med Leo Sayer - When I Need You. Den är en riktig goding. Den låten gavs ut i England 1977. Vilket innebär att jag borde hört den när den kom till Sverige så låt oss säga att jag var runt 10 år. När jag var 10 år gick jag på mellanstadiet på Sofielundsskolan. Lekte med bästisen Lena, kompisarna Kristina och Theres. Det var även här min totala fobi för spindlar tog sin början då Anna-Karin, en av tjejerna i klassen tyckte mycket om spindlar. Det gjorde inte jag. Hon samlade ihop massor bakom en sån där gul sak som det fanns sand i till vintern. Jag rös och backade - Anna-Karin som var något av en "Lilla My" tyckte detta var jätteroligt och kastade således av alla spindlar på mig. Fortfarande kan jag känna hur dessa äckliga djur kryper på min kropp. Ryser när jag skriver. Allt sedan dess gör sig spindlar bäst i min frånvaro. Små, små spindlar är okej men så fort de blir större backar jag. Man brukar fråga mig hur jag dels kan vara uppväxt på landet, dels tycka så mycket om att gå i skogen samt att hur i hela friden kan jag rensa svampen jag plockat? Jodå, det funkar faktiskt. Men om jag fått med mig en hem struntar jag i skrocken och tar livet av den omedelbart med en halv rulle papper mellan spindeln och min hand.
En gång var vi på ett akvarium. Barnen och pappan försvann in. Jag kom till första rummet och där tog det i princip stopp. Det gick i små mikroskopiska steg. Överallt var det spindlar. Eller nästan lika vidrigt - ormar... Efter nästan timme hade barnen kommit på att mamma saknades och kom tillbaka. De drog ett stycke likblekt mamma med sig genom detta hemska rum. Resten av sakerna tyckte jag var jätteroligt att se. Utom precis vid utgången för där fanns ett av "gosedjuren". Barnen skulle klappa det ludna kräket. Jag kunde inte ens vara kvar där inne...
Just nu funderar jag över vad detta har att göra med den underbart fina låten "When I need you"... Absolut ingenting. Förutom att vi tjejer brukade lyssna på den tills skivan nästan var repig. Den symboliserar på något sett kärleken. Den innehåller alla de där sakerna som man känner när man saknar. Och saknar - det gör jag till förtvivlan. För det är ju så man saknar när man saknar sin kärlek. Inte undra på att den klättrade direkt på Englandslistan när den kom ut... I våra hjärtan klättrade den definitivt... (det var väl för väl att ingen av oss tyckte han var snygg...)
Lyrics | Leo Sayer lyrics - When I Need You lyrics
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!