Please don't leave me...

Som ni märker är det där med musik viktigt för mig. Olika typer av musik. Musik talar till mig helt enkelt, texterna betyder mycket och jag ger mig själv tolkningsföreträden till dem. Vissa dagar kan en text betyda en sak beroende på känsloläget, en annan dag någonting annat. Den här låten skulle jag ha kunnat sjunga för min mamma när jag var en busig tonåring, jag kunde ha spelat den för min dotter när hon flyttade och jag kunde ha spelat den för passionen i mitt liv som jag av olika anledningar inte kan leva under samma tak som. Alla dessa människor betyder mycket för mig av olika anledningar och det är också av olika anledningar jag inte lever tillsammans med dem. Men ändå liknande... Min mamma är en mkt stark kvinna som gärna vill ha sin åsikt och vilja igenom när det gäller mig... känns det som. Men det handlar nog bara om kärlek från henne. Min älskade fjompdotter bor inte hos mig av olika anledningar, en del av dem är mellan henne och mig och delas inte här. Men hon har funnit en plats i livet och musiken som gör henne lycklig och så lika som vi är, tänder vi på samma saker och hamnar i luven på varandra, "bättre" att ha henne på avstånd och kunna älska henne fullt ut. Sen det där med mannen - älskar honom mycket men vi triggar varandra så enormt att grälen blir mer än enorma och orden som yttras oerhört sårande. Från bådas sida. Man kan älska till förgörelse och i det läget mår ingen i familjen bra i den situationen som skapas och därför får man välja att bo isär, kärlek till trots.

Ibland är man osäker på sin kärlek. Ibland är man säker på den. Ibland har man tillit och ibland inte - så är det bara. Jag tror de allra flesta människor om gott och utgår från det men det finns saker jag inte försakar i mitt liv och en av dem är barnen. Jag är inte snäll i alla lägen (fråga bara de yngstas pappa... tror att en stor skuld till skillsmässan var min förmåga till att bli irriterad, arg och bitchig. Så här i efterhand kan jag se det...). Men kärlek har jag till honom fortfarande - han är mina barns far. Trots att han gjorde mig väldigt illa genom det som utspelade sig mellan oss kommer en del av mig alltid älska den mannen. Precis som storfjompans pappa. Det är så jag är som person - jag älskar och jag har svårt att sluta göra det. Det ligger inte i min natur att bara stänga av för att gå vidare, att kämpa gör mig stark, att tro på människans godhet gör mig stark. För det är så jag är som person. Jag kan se människors fel och brister men jag tror alltid att det kan finnas en chans till förbättring. Det är jag helt enkelt. Och jag tror på människan.

Detta gör att jag är rädd att bli lämnad. Det är nog väldigt många i och för sig. Pratade med min moster idag, hon är utan tvekan den mest kloka människa jag känner för hon förstår vad och hur och hon dömer inte. Hon vet hur jag är, vi är rätt lika. Hon stärker mig och ger mig av sin kraft och hon fattar. Tack moster för att du gav mig svärdmästarrollen idag.

Så, snälla ni - lämna mig inte för att jag är ilsk, lämna mig inte för att jag är ologisk, lämna mig inte för att jag kanske inte alltid reagerar som ni förväntat er att jag ska reagera. Älska mig istället för den jag är...

En låt som talar till mig är denna med Pink. Jag tror hon skrev den när hon gick tillbaka till sin man. Men jag ser den inte hur man/kvinna perspektiv. Jag ser du ur alla perspektiv där det finns någon som älskar mig...

Lämna mig inte...
(först en kort intervju och låten börjar ca 2 minuter in i inslaget för den som inte vill höra henne tala utan bara sjunga...)

Lyrics | Pink lyrics - Please Don't Leave Me lyrics