Upp och ner - det verkar vara den nya tidens melodi.
Undrar hur länge jag ska känna så här? Känner mig så sviken av alla som säger till mig att jag ska ta det lugnt. Att jag ska låta "andra" sköta allt. Men fattar de inte vad de ställer till med?
De tar ifrån mig mina rättigheter i första hand.
I andra hand tar de ifrån mig min rätt att försöka styra mitt eget liv.
I tredje hand får jag inte göra någonting...
Jag ska bara flyta med helt enkelt. Varje gång jag frågar
"När ska jag flytta?" 1/12 säger de ".
"Vart ska jag flytta?" De säger en gata!
"Vilket nummer?" Det ordnar sig!!!
"Vem hjälper mig med flytten. Jag har inga pengar, jag har ingen bärhjälp"...
Tänk du inte på det!!!
Men snälla, denna ovisshet driver mig till vansinne.
Jag vill veta. Jag vill ha kunskap. Jag vill kunna påverka mitt eget liv.
Men det får jag inte...
Så det är väl bara att sätta sig ner och låta sig flyta på någon jävla flytbrygga då.
Jag kommer väl avlida på kuppen.
Eller nej - jag kommer att låta de som gjort mig illa att få känna vad ni gjort mot mig.
Men det funkar väl inte heller.
En anmälan mot den vårdcentral som nekade mig vård kommer jag att lämna in.
Resten kan jag inte göra mycket åt.
Men en sak ska alla veta - ni förstörde min tillit till det jag alltid trott på..
Ilskan var bättre att jobba med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!