... och gick och handlade idag. Betalade lite små räkningar. Postade brev efter att ha "slagits" med skrivaren - varför kan den inte bara fungera? Vad är det med mig och skrivare egentligen? Alltid ska de strula på något sätt och varför alltid när jag har som mest bråttom med utskrifterna???
Nåja - fick till slut ut fakturorna till pappa och hann iväg till postlådan innan kl 18.00. Nu är det bara att hoppas att postnissen inte varit tidig idag. Det står ju faktiskt att den ska tömmas efter kl 18.00 så det är som sagt var bara att hoppas. Tror det var 5 eller 6 brev jag stoppade på... antingen skickas det inte så mycket post i detta lilla samhälle eller så har Posten tömt lådan innan angiven tid. Jaja - det återstår att se.
Anledningen till dagens innesittande är att min kropp nu verkligen har sagt upp kontakten med mig... eller rättare sagt - den har väl ökat kontakten något så fruktansvärt. Det gör inte bara ont längre. Det gör f*ckin' j*vla skitont. Bara att ha byxor på sig känns som ett straff. Jag hade inte ens så här ont i typ februari 2007, det var då min 8-månadersperiod som sängliggande började förra gången. Den här smärtan är trots allt värre - sitter i båda höfterna - i lederna, i lårmusklerna, rumpenstumpen och upp till midjan. Trodde jag att det inte kunde bli värre än då - har jag nu fått lära mig att jag hade fel då... Just nu har jag tagit dubbel dos med båda mina smärtstillande tabletter och funderar hur jag ska överleva detta - som om livet lixom inte är tillräckligt jävligt mot mig just nu...
Trots denna smärta - åh, vart är mina kryckor någonstans??? tog jag mig till kören idag. Vi ska ha ett jätteroligt evenemang på nyårsdagen. Vi ska ha en konsert med en av mina idoler jag hade som ung, nämligen Py Bäckman. Nämnde det förra veckan i torsdags (eller om det var fredags). Efter min MC-olycka -84 fick jag ett band med Py Bäckman. Låten "Jag lever" hade jag hört tidigare men lixom inte reagerat på. Hur som helst fick jag ett band med Py Bäckman med en inspelning av hennes skiva och jag tyckte den bara var så bra. Det tycker jag fortfarande. Låten "Jag lever" fick verkligen ett symbolvärde när man läste pappren från polisen där vittnena sa att de kunde inte ha funnits en chans att jag överlevt den olyckan. Men det gjorde jag. Visst - 26 operationer, 2 veckor i nedsövt tillstånd, 4 veckor på sjukhus, 9 månader med gips och 1 år med kryckor var väl inte så kul men jag LEVDE!!!
Py Bäckman har skrivit många andra bra låtar - en hel del av dem vet man faktiskt inte om att hon skrivit. De flesta vet nog att hon, tillsammans med Mats Wester, skrivit låtarna som Nordman framför. Men hon har även skrivit psalmer i vår svenska psalmbok, Stad i ljus som framfördes av Tommy Körberg i melodifestivalen samt Gabriellas sång ur "Så som i himmelen". Så - hon har gjort mycket bra...
Har inte hittat texten på min vanliga sida så jag lägger ut den i ett svep istället...
ag lever jag lever
så enkelt och sant
än har jag min plats här på jorden
jag blev bara rispad
av kniven som slant
visst hade vi tur båda två
Jag lever jag lever
du ville ha kul
mitt hjärta var nära att stanna
du testade det mesta
på mig du var ful
men döden fick komma och gå
Jag fattar väl aldrig
hur nära det var
och varför jag lämnades kvar
Jag lever jag lever
fast havet var vilt
och hade oss i sina käftar
hur vi kom i land
förvånar mig än
men några blev kvar och försvann
Jag går här och trampar
så självklart och tryggt
och kastar mig rakt in i elden
Jag lever jag lever
det slår mig ibland
att jag lever på övertid
Jag fattar väl aldrig
hur nära det var
och varför jag lämnades kvar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna lämna en kommentar. Din e-postadress visas inte om du kommenterar. Jag har rätten att välja om jag kommer publicera din kommentar eller inte. Oftast lägger jag ut den men det finns tillfällen då det inte passar sig. Ha det gott!