Cykelhjälm och rosa balettkjol

Idag kom jag och tänka på Storfjompans framtidsdrömmar i fyraårsåldern.

Ett par veckor innan Storfjompan föddes fick en mkt god vän till mig ett barn. En pojke. Vi kan kalla honom D. D var en stor bamsig pojke och Storfjompan var en liten nätt flicka. De var så söta ihop. Eftersom att jag och D's mamma umgicks en del träffades de här små barnen rätt så ofta och när Storfjompan var 2 år flyttade vi till samma gård som D och hans familj. Storfjompan och D lekte nästan jämt, hon smög runt husknuten och när hon såg att han var ute, flög hon helt enkelt fram över gräset och haffade honom. Sen satt de där utanför mitt köksfönster och lekte i sandlådan. De var nästan alltid tillsammans, antingen ute, hos honom eller hos mig. Dessutom gick de på samma dagis. Varje kväll berättade Storfjompan om vad de gjort under dagen.

Vi bytte lägenhet men höll oss fortfarande i samma område. Och dessa två fortsatte att leka med varandra. Ja, det var andra barn med också, det var S och det var C. Det var bara pojkar dock. Storfjompan tyckte om att leka med pojkar och dessa pojkar var nog inte så pojkiga av sig eller vad man ska säga. Huvudsaken för deras föräldrar var att de hade roligt tillsammans och de hade de alltid. Bråken var mycket få.

Jag vet inte vem som sa det till vem men Storfjompan och D hade stora planer för framtiden. De skulle minsann gifta sig med varandra. I kyrkan naturligtvis för det var där man gifte sig. Fina kläder skulle de ha också.

Storfjompan skulle ha rosa balettkjol...
D skulle ha kostym - med tillhörande cykelhjälm...

Så söta var de när de gjorde upp planer för sin framtid tillsammans...
Detta diskuterades väldigt djupt och allvarligt av dom och de var helt överens om balettkjolen, kostymen och cykelhjälmen...

Som förälder var det i detta läge väldigt svårt att faktiskt hålla sig allvarlig. Visste ju inte om man skulle skratta eller gråta för att de var så söta...

Ett litet tillägg: När Storfjompan var liten var den enda mannen som egentligen "existerade" i hennes liv morfar och fram tills hon planerade sitt giftermål med D skulle hon gifta sig med morfar när hon blev stor. Morfar blev väldigt besviken när hon berättade om sina planer att gifta sig med D. Men hon frågade i varje fall morfar om han skulle bli mycket ledsen om hon gjorde det...

(Det blev ingenting av med dessa giftemålsplaner till slut. Men vi ler fortfarande åt minnet av det tillsammans jag och Storfjompan. Om D kommer ihåg det? Ja, det tror jag faktiskt.)