Tro...

Tro, jag vill känna tro...

Smakar på orden. Fina ord, ord om hopp.
Det är vad jag vill känna - tro om hopp.

Jag är så sviken.
Känner mig så sorgsen.
Jag blev lurad och någonstans på vägen tappade jag bort mig själv.
Det finns nog dom som har en helt annan sanning.

Men jag talar om MIN sanning för det är den verklighet jag lever i.
Jag blev sviken av en av dom jag litade mest på - den jag delade allt med.

Det känns inget bra.
Rättare sagt - det gör mig så oerhört ledsen.
Det gör mig så arg.

Tro - ja, jag vill känna tro.
Tro och hopp om att det finns ett liv därute för mig med.
För just nu sitter jag här inne och vågar mig inte ut.
Jag har ångest.
Jag är rädd.
Rädd för saker jag aldrig varit rädd för tidigare.
Rädslor som kan vara till synes helt obefogade
men som de "som kan det här" säger faktiskt är helt normala.
Det kommer att bli bättre säger dom.
Det kommer att mattas av.
När???

En del förstår vad jag pratar om,
en del har upplevt det hela själv.
Andra säger jag är helt ute och cyklar -
ja, låt mig cykla då för det är ändå så jag känner.
Det är ändå det handikappade liv jag lever.

Tro - jag vill känna tro.
Jag vill känna hopp.

Tack för allt stöd som ni gett mig.
De som känner att de kan ta åt sig av mitt tack -
GÖR DET! Det är er det är riktat åt.
Ni andra - som spelat med -
lägg ner nu.
Jag klarar mig utan er.

Tro - jag vill känna tro...

... någonstans där ute finns mitt hopp....



Lyrics | Marie Fredriksson lyrics - Tro lyrics